17. SMULTRONJAZZ {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤



Marljoni har ställt fram grammofonen i gräset. Nu står denna lustiga maskin där, mitt i skogsgläntan, och tuggar sin stenkaka ännu ett varv. Pianokompet stompar en smula skevt mellan knotbjörkarna. Molly McRigby sjunger Swingin' Honey Pie, från andra sidan världshavet. Här hemma har de bara en tjärn, men den duger gott att dansa runt. De gör någon sorts jitterbugg. Ramngar har fått fatt på en hatt av näver, klätt upp sig i ormbunkar och hängt tunga troll i knäna. Marljoni har veckat solstrålar till en kjol, flätat spindelväv i håret och fyllt brösten med saft från rallarrosor. Till sist har hon låtit läpparna få smultron. Ramngar undrar aldrig hur hon kunde finna bären, när nu februari råder. Visst är tiden ovanligt varm, men våren brukar komma med spirande förväntan och ingen övermogen lycka. Nå, sedan de landat vid grammofonen igen, och när Ramngar bytt den gamla houngskakan mot Wild Strawberry Jam for Evalotte, ja, medan de ligger sammansnodda med vidöppna sinnen, då får de höra det igen: GURGLET. Det kommer ej inifrån grottan den här gången, nej, det kommer sju minuter in i sessionen. Och fastän det aldrig fanns så långsträckta stenkakor, så hör de det verkligen, ett förfärligt utdraget gurglande. Det bubblar fram genom sordiner, tränger upp under trombonerna, skrattar bakom klarinetterna. Det är minst lika otäckt som de minns det. Snart har det fortplantat sig till varenda notplan, och liknar mer och mer en mänsklig röst. Plötsligt tystnar rösten, och hela musiken stannar upp. Men så snurrar cirkusen igång igen, gungar gladare än någonsin. I den åttonde minuten är sessionen åter helt frisk, med glättiga flöjter och öppna drapperier. Ramngar och Marljoni hoppar upp och jazzar en runda till kring tjärnen, i pur lättnad. Med varsin sked av solsken matar de varann tills hela skogen skrattar med och molnen spricker sönder i miljoner irisar.



¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤