23. ALLVARLIG {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤



Marljoni hade alltid varit en allvarlig. Även om hon log länge åt någonting, vilket hon ofta gjorde, så var det på djupaste allvar hon gjorde det. Ja, visserligen skrattade hon hjärtligt när hon skrattade, men fick man syn på Marljoni i ensamhet så var hon så allvarlig som man kan bli. Nu fick i och för sig Ramgnar aldrig tillfälle att spana på henne i ensamhet, ty hon visste alltid när man var på väg. Men han hade ju sett Marljonis målningar, den där hon har vindruvor i håret, den där hon har bara ena bröstet blottat utan att det är något märkvärdigt som händer, den där hon hon går på muséum fastän det är en helt vanlig dag, och den där fåglarna irrat hem redan i februari för att det aldrig kom någon snö, ja, alla dem som hänger längst inne i grottan. Jo, egentligen är hon som roligast när hon är som allvarligast, för då kommer hon med sådana hisnande perspektiv, utan att blygas minsta minut. Just den där strängheten, som Ramngar saknar, och som han hela livet har försökt öva sig att hålla kvar, den leder för hans del i motsatta riktningen. Ramngar blir i sitt allvar trångsynt betonande och envist halsstarrig, där Marljoni blir ärligt enkel och klurigt fantasifull. Så Ramngar vill tro henne helt och fullt, då när hon berättar om hur hon landade här i skogen i sitt skepp, i september eller när det var, och hur hon omedelbart ägnade vintern åt att gräva den här grottan. Marljoni gjorde det för att få reda på hurpass lik labyrinten skulle bli systemet där hon kommer ifrån.




¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤