22. SPEGLING {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤


Till sin förtret och förtjusning hade Marljoni märkt hur Ramngar hade börjat härma henne. Han talade redan oavbrutet hennes utomjordiska dialekt. Han rörde sina händer över kvistarna på samma sätt som Marljoni. Ibland kunde hon ta det som en charmig bekräftelse, men det visade dessvärre på omanlighet från hans sida, på symbiotisk parasitism snarare än ömsesidig attraktion. Ramngar var förälskad i henne på ett sådant vis sompåverkade honom utan gräns. Och inte ville Marljoni i sin tur vara förälskad i sin egen spegelbild! Eller ville hon? Nå, hon gillade Ramngars förmåga att genomskåda hennes mönster i hela dess djup. Hon njöt av att få sin egen bumerang i magen när hon minst anade det, i korta stötar, med glimten i ögat. Men att Ramngar skulle göra om sig själv efter hennes recept, och ideligen visa det, det var bara frustrerande. Därför blev Marljoni väldigt glad en dag nere i grottan, när hon upptäckte en hemlighet som Ramngar länge måste hållt alldeles för sig själv. Det var ett litet laboratorium, inrymt i berghyllan bakom ett knappt flyttbart block. Blotta existensen av hans mysterium fyllde henne med ny längtan, parad med en droppe svartsjuka. De små pipetterna och glasretortrarna hade inte det bittersta med Marljoni att göra, åtminstone inte direkt. Det faktumet kunde hon slutligen utläsa genom Ramngars krumelurer som låg noggrant inbundna intill. Ty syftet med hela utrustningen var att göra troll av farbröder, att förvandla i det här fallet Ramngar till det troll som han i själva verket alltid hade varit. Marljoni var hemskt lycklig att Ramngar hade kommit på det hela på egen hand, för hon hade ju aldrig antytt ett knyst om det.




¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤