18 februari 2008

12. ÖVERBLICK {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤



Långt långt senare, när sagan slutit sina kulisser, när skogen och grottan blivit kvar på jorden, när filmen släckt sitt öga och solen lyste över hela livet, då undrade Marljoni om hon trots allt hade älskat Ramngar. Då undrade hon om hennes minnen kunde berätta för henne hur drömmen verkligen hade varit, eller om upplevelsen för alltid redan var utblandad med glömska. Hon önskade i varje fall att hon hade älskat honom. Inte bara för att det skulle stå så i loggboken, utan för att ansträngningen i att älska någon var mer värd, mer värd än de guldplätterade styrspakarna som Marljoni vilade sina fötter mot. Jo, nu satt hon i sin farkost, högt högt uppe i det vita innuversum, och förmådde ej längre urskilja labyrinten av landsvägar och snårstigar där Ramngar cyklade omkring. Var han just nu lycklig? Själv var Marljoni mycket lycklig, men också mycket olycklig. Hon hade hela tiden varit medveten om att besöket var hennes forskningsprojekt. Visserligen ville hon inte ha det på annat vis, men det var alltid gripande när man upptäckte att ens vilja kunde modifieras. Marljoni hade plockat med sig ett par blodkärl från Ramngars kropp, för att ha något att fortsätta känna efter genom. Hur det än var tänkte hon aldrig fara tillbaka. Däremot var det fortfarande en öppen fråga hur hon skulle representera resan i rapporten, den som Marljoni var tvungen att lämna in som ansökan. Oroligt fick hon tag i en ask superglada choklogoner och skalade fundersamt av höljena från vart och ett av exemplaren. Ventilen öppnade hon till 8,7. Strimmor av den vita rymden strömmade in. Alltså, hur hennes nästa liv skulle bli inrättat, det var direkt beroende av hur Marljoni motiverade sina upplevelser inför innuversums minnescentral. Redovisningen skulle ske här och nu, eller rättare sagt imorgon. Marljoni tog upp Ramngars blodkärl och lekte en stund med dem istället. Skrattande hoppades hon att deras följeslagare pumpade liv i ett riktigt troll nu, ja, att mannen vid det här laget hade förvandlat sig hela vägen. Då skulle Ramngar helt visst lyckas uträtta tämligen roliga ting bland sina medmänniskor.




¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤

Inga kommentarer: