11. ÄLVEN {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤


Det var den sista sommaren, då när Ramngar var en mycket yngre man än han är idag. Han satt på balkongen och läste Gurglande Grottans Gåta, ett tämligen ytligt mysterium som Ramngar gjorde djupare i sin fantasi. Hans morfar hade dubbla balkonger, ovanför varandra. Denna dag satt Ramngar, för sällsynthetens skull, på den översta balkongen. Häruppe var det faktiskt mycket bättre. Besynnerligen nog hade han upptäckt det först nu, när huset var på väg att säljas. Bland sakerna ur skrubben hade Ramngar snörat på sig morfars gamla bruna jazzskor. Nu satt han här med dem virade kring stolsbenen. Överblicken över björktopparna hisnade i alla sinnen. Från zenit stekte solen närapå sönder balkonggolvets tjärpapp. Därnere, en bra bit bortom balkongräcket, rann älven lika lugnt som någonsin. Längtan till livet strömmade i Ramngars blodkärl, som om han kunde leva ännu mer, trots att han redan var överlycklig. Inifrån huset hördes radion spela High Rain med Sunny Papers, tätt följd av Running Through The Time med Opel Record. Ramngar kastade ned ett gruskorn på gräsmattan, som han aldrig skulle hitta. Vinbärsbuskarna doftade ända hit upp. I den lilla lekstugans dörr kunde han se att nyckeln ännu satt kvar. Så gott som vartenda minne fick rum i denna stund, även dem från framtiden. När Ramngar på kvällen klev ut på balkongen på nytt sken solen fortfarande mycket starkt. Älven rann om möjligt ännu lugnare nu. Hur långt hade han hunnit i Gurglande Grottans Gåta? De befann sig i katakomberna, skulle strax fånga in bläckfisken. Men det stämde inte med allting som Ramngar hade omkring sig just nu, så han slutade läsa. En eka tycktes ligga precis i strandkanten, på andra sidan älven. På denna sidan hade någon glömt ett metspö, mitt bland åkerbärstuvorna. Ramngar iddes inte gå in och hämta kikaren. Bakom balkongdörren spelades Evelinas Sjunde Glimt på pianot, ja, det var Ramngar som hade spelat in sin improvisation. Imorgon skulle han skapa Evelinas Åttonde Glimt. Nere bland de vindstilla björkarna kunde han skymta någon, en kvinna, åtminstone hennes skulderblad. Var hon en hägring, en liten vild illusion? Eller var hon en riktig älva, en vuxen älva?


¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤