¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
Långt nere i grottan stod Marljoni och målade. Hon visste att Ramngar brukade tassa nerför trapporna, ända till denna lilla sal, i syfte att smygkika på hennes målningar. Så hon passade på att göra några extra spännande. Det var så roligt att glädja Ramngar när han inte visste, när han ingen aning hade om att Marljoni kände till hans nyfikenhet. Hon fick fram ett motiv som föreställde ett fönster. I dess spegelbild stod ett troll och gluttade in genom fönstret. Var det för uppenbart? Nå, hursom haver, målningarna var egentligen inte alls hemliga. Det farliga var FÖNSRET. Om Ramngar fann det riktiga fönstret, då var den här historien förstörd. Då var hela hennes projekt satt ur spel. Marljoni hade dolt fönstret bakom en av målningarna, den med det mest alldagliga bergslandskapet. Aldrig skulle det få komma till hennes väns kännedom att de hade nästlat sig in den vägen. Hon hade fört med sig honom genom fönstret. Naturligtvis med mycket goda avsikter, men det skulle han aldrig förstå ifall han fick veta. Det rörde sig om ett högst tillfälligt berövande. Numera levde Ramngar i den inbillningen att de hade varit här jämt. Ej anade han varifrån de kommit. Omöjligen kunde han minnas sitt tidigare liv. Marljoni hade sett till att impregnera den stackars människan med ett förkrympt tidsperspektiv, ett sådant varigenom tidsupplevelsen föreföll rymligare, men i själva verket blivit trängre. Impregneringen reducerade Ramngars fantasi till drömska dimmor. Han förmådde ej längre nyttja sin verklighetsuppfattning till att se den sanna fantasin.
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar