21. UTFLYKT {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤


Medan Marljoni arbetade nere i grottans djupaste regioner, gav sig Ramngar av på promenad genom skogen. Egendomligt nog var det nu första gången som han gick en bra bit, längre bort än närmsta stenkastet från grottan, gläntan och tjärnen. Fastän de hade befunnit sig här i många månader....... Ramngar hade föreställt sig att skogen skulle se likadan ut överallt, ja som skog helt enkelt. Plattheten hos denna fantasi insåg han nu, när nu snårens ridåer gled åt sidan och visade skiftande scener för varenda solstråle. Den stadiga stigen övergick i en bäck av ringlande iskristaller, stack av uppåt berget, tätnade mellan granarna, och kom fram i en utsikt över hisnande hedar. Ramngar stod handfallen. Han ville rusa längs slänterna, ville bada i ljungen, dricka fågelsången, ja, han ville spela in hela landskapet i sin grammofon. Kort sagt, han önskade bosätta sig här. Efter några minuter kom han emellertid ihåg att de redan bodde i grottan. Och Ramngar kunde ju promenera hit bort närhelst han ville. Av någon outgrundlig anledning tänkte han sig själv förutan Marljoni, som om hon redan sedan länge var bekant med hela omgivningen, ja, som om hon visste att Ramngar var just där han befinner sig i denna stund.



¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤