}¤{
Du står kvar på den skuggiga gräsmattan.
Du har fortfarande inte gått in i det soliga huset.
Nu märker du att någon har placerat ett piano mitt ute i trädgården.
Ingen spelar, men tonerna kommer ändå.
Det låter som en enorm dörr som håller på att öppnas.
Är det du som öppnar den utifrån?
Är det vi som öppnar dörren inifrån?
Du har ingen aning längre.
Du sjunger alla sångerna men hör inte din egen röst.
Det känns som livet börjat ske från flera håll samtidigt.
Med ens står det ett barn bredvid dig.
Du förstår inte hur det gick till.
Nu står ni tillsammans framför huset som jublar av gammal instängd sol.
Barnet är hemskt allvarligt.
Det ser mycket besynnerligt ut.
Bilderboken fladdar lätt från din hand.
Barnet bär ingenting i sina händer.
Det känns som om du väntar på att barnet skall säga något.
Men det kommer inget.
Bara blicken gapar upp mot de saliga fönstren.
{¤}
}¤{
Du har just börjat färden på trappan till övervåningen.
Först är det rakt en bra bit.
Sedan vrider det och omlottar sig i knepiga vinklar.
Kortknektarna tvingas hoppa ner från sina drottningar.
Det knackar på speglarna.
Dammsugarna står och blinkar på högsta 1eve1.
Pianot rullar upp bakom dig, passerar förbi och försvinner in i den gamlaste garderoben med en kylslagen smäll.
Du har luktat den här musiken förut.
Du har befunnit dig mitt i det här ögonblicket någon annan stans.
Nu sjunger damerna och farbröderna så att hela slottet klirrar på tå.
Vi ler åt dig från alla håll samtidigt.
Din lycka blir så stark att världen vrängs ut o in genom din navel.
Du vill leva så mycket att du dör.
Tröttare än någonsin viker sig verkligheten i knäna.
I nästa stund är du piggare än någonsin.
Emellertid måste du börja med att ta nästa och blott nästa steg uppför trappan.
Där hänger en illbrun tavla vid sidan av räcket.
Det var egentligen ingen tavla, för man kunde öppna den som en liten dörr.
Du är nästan för liten att klättra upp på trappräcket och in genom bilden.
Men tavlan föreställer en förundran.
Så din nyfikenhet måste.......
Slutligen landar du huvudstupa mitt i en solkig, jazzig grammofonuppspelning.
Och där sitter han ju, indiankanadensaren Yul.
Yul sitter och lyssnar så mysigt i en hemmasnickrad hammock.
Han morsar så skarpt på dig så att flingorna yr.
Musiken singlar fram från hans bruna korona av gåtfullaste kanel.
Hökblicken står i djup kontrast till det avspända skrattet i hans smultronmosiga tomtemask.
Du undrar om du har kommit till slutet eller början eller till mitten nu.
Ingalunda - det här är bakom.
Bakom vadå?
Bakom allting.
(nu)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar