TORNET

¤




Det var en gång ett ofantligt torn. Var evinnerliga morgon klev alla människor in genom den lilla porten. I spiraliska kvadrater klättrade de högt. Utifrån såg man deras kroppar stiga - en fönsterglugg åt gången. Hela dagen lång försvann de upp mot solen, men ingen kom någonsin ner igen. När det blivit månklart undrade man vart alla människorna hade tagit vägen - ty så högt man kunde se var tornet tomt. Och redan nästa morgon tog sig alla människor in på nytt.







¤