En dag gick vi ut på gräsmattan.
Vi gick bara ut och stod där i februarisolen.
Hur kunde vi ha glömt bort att världen var så nära...?
Snön låg en bit bort - vid våra fötter fanns det frusna gräset.
Vi visste ej ifall vi kommit till framtiden eller dåtiden.
Luften luktade nästan lika snäll som vi mindes den.
VI HADE INTE VARIT UTOMHUS PÅ MÅNGA MÅNADER.
Träden smakade egendomligt men mycket friskt.
Någon hade glömt en grammofon på marken, fylld med bländande melodier.
Vi knallade omkring på gräsmattan några timmar.
Vi försökte känna efter om det här var på riktigt.
Skulle vi flyga iväg nu...?
Skulle vi gå tillbaks in i huset igen...?
¤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar