14 april 2007

Hästen i Trappan

¤¤
¤


Det är en trappa, en trappa som leder högst upp i hela universum. Den gamle hästen klättrar och klättrar. I nittionio år har hästen klättrat längs den kantiga, knarriga oändligheten. Nu står han på det sista steget. Framför honom finns inget mer steg. Såvitt hästen kan se finns där bara en stor, outgrundlig spegel. Dess blanka mörker har ingen bild. Glaset glänser svart - helt igenom svart. På allra sista steget står hästen och skakar, skramlandes i hela sitt skelett. Så rädd är han, livrädd för att allting skall ta slut här. Tänk ifall världen inte längre skulle finnas -

Mer och mer lycka har hästen samlat.
Mer och mer smärta har hästen samlat.
Men vart tog all lyckan och smärtan vägen...?

Bakom honom finns vartevinnerliga steg i hela skrangliga världen. Hästen vågar inte vända sig om och se. Han är rädd att ramla ner igen, lika rädd för att slå sig som att aldrig mera kunna slå sig. Under honom hör han hur stjärnorna sjunger. Alla planeter applåderar. Är då hästen ändå på rätt väg, måntro...? Han känner hur ett ansikte iakttar honom, tittar på hästen från andra sidan spegeln. Trots att bilden är svart - eller just därför...? Hästen ser klart att hans ögon ingenting vet, inget om vad som finns bakom... Blott att trappan ledde ända hit har han erfarit. Alltså vågar hans hjärta tro på tanken ändå... Så repar hästen sitt sista mod, innan han hinner ändra sig. Han spänner sitt hjärta tills blodet börjar brinna. Sedan stänger han av varenda liten oro i hela kroppen. I stilla vildhet hoppar nu hästen in igenom spegeln.

























Och ut kommer han minsann - ut och fram på ett vitt, vitt fält.
Där är gräs av ljus.
Där är växter av is, blommor av snö.
Och hästen visste att han aldrig skulle dö.
Han visste det hela tiden, bara att han inte kom ihåg det. För allting var så längesedan. Äntligen minns han hur han hoppat genom speglar förr, flera gånger förr. Men blommor av snö, det har han aldrig någonsin skådat. Så hästen kliver fram och luktar. Det finns tusen, ja hundratals sorter. Och snart har hästen glömt hur han egentligen kom hit.




¤
¤¤

Inga kommentarer: