REFLEXIVISM (Relativt Rationella Relationer)

Och nu repeterar jag med nyfiket perspektiv min läsning av den gamla kära volymen SYMMETRI OCH REFLEXIVITET (Sociala studier av humanvetenskapens villkor; 1997)
av Margareta Hallberg (vetenskapsteoretiker vid Göteborgs universitet):


" I humanvetenskapen är forskaren och hennes kunskapsobjekt i princip ett och detsamma; ett begärande, sökande, meningsskapande och producerande subjekt, om än visualiserat och begreppsliggjort på olika sätt i forskningen respektive vardagen.

När vi studerar den abstrakta människan eller den konkreta individen i hennes sammanhang studerar vi samtidigt oss själva, vilket betyder att forskning om människan och hennes värld är reflexiv. Det vi här benämner "det reflexiva" är så att säga ofrånkomligt i den humanvetenskapliga praktiken och därför är också en psykologi om psykologin, litteratur om litteraturen, sociologi om sociologin möjlig och rentav nödvändig. Vi kan alltid reflektera över den kunskap vi har om ett visst objekt, över vår egen position i förhållande till den kunskap vi bygger och över våra begränsningar och fördomar. En biologi om biologin, fysik om fysiken, matematik om matematiken däremot förefaller fullkomligt onödig och inte heller rimlig - "naturen" själv kan inte reflektera över eller ens kommentera forskningen om den.
...
Det vi lär om och av andra påverkar alltså oss själva, vilket möjliggör förändring av självinsikten och i sin tur bidrar till att vi lär på annat sätt när vår erfarenhet förändrats. Idealt sett bildar sig humanisten snarare än skaffar sig kunskap. Men samtidigt bildar sig humanisten för att förstå - inte i första hand sig själv, för det finns psykoanalytiska praktiker - utan det andra; det främmande, oklara, mångtydiga, dvs det som är skilt från det omedelbart givna eller subjektivt upplevda och i den meningen kan kallas det objektiva. "



* * * * * * *




Och följande reflektioner hjälper mig (efter många års tröttnad) att fortsätta tänka i nytt ljus om vad Relativism // Rationalism innebär...


Ur "Buddhism och Läkekonst" av Jan Bärmark (institutionen för Idéhistoria o Vetenskapsteori, Göteborgs universitet) =ett embryo till boken Den Läkande Buddha (nyss utkommen; har ej hunnit kika i det färdiga verket ännu.......):



" Både rationalismen och relativismen mystifierar den andra kulturen. Båda perspektiven gör den andra kulturen obegriplig att förstå, rationalismen genom att okritiskt översätta den andra kulturens föreställningar till vår egen kultur och relativismen genom att hävda omöjligheten till översättningar.
.......
Rationalismen, som ofta gått hand i hand med eurocentrismen... är blind för att det kan finnas ett förnuftsbegrepp utanför vetenskapen och i andra kulturers kunskapssystem.
.......
Förutom tesen att alla kulturer måste förstås endast med hjälp av deras egna begrepp, finns i relativismen en tes om rationalitet. Alla kulturer är enligt relativisten lika rationella och jämförelser mellan kulturer är omöjliga.
.......
Relativismen bygger murar av oförståelse och ojämförbarhet mellan sig och andra kulturer. Relativistens bild av sig själv som respektfull och icke värderande av andra kulturer är bara en till intet förpliktigande gest.
.......
Relativismen tar inte ställning. Men, en rationalist som kritiskt granskar universaliteten i sina egna kriterier kan modifiera sina teser. Relativisten som misstror varje jämförelse har inte denna möjlighet till kritisk självreflektion. "



¤