ur Julius Fasts KROPPSSPRÅKET [Body Language] (1980):
"När man hamnar tillsammans med en skock andra människor i en hiss eller en vagn ser man snabbt på varandra och tittar sedan bort igen genast, utan att låta blickarna mötas. Vilket betyder: "Jag ser er. Vi känner inte varandra, men ni är människa ni också och jag tänker inte stirra på er.
.......
Det finns också blickar som vill se utan att bli sedda. Ortega y Gasset kallar dessa blickar sidoblickar. Man kan i vilken situation som helst studera en annan person hur länge och grundligt man behagar, under förutsättning att denne inte är medveten om att man ser på honom, under förutsättning alltså att vår egen blick är dold... ...Det rör sig om den blick som ges med halvslutna ögon, den sömniga eller beräknande eller värderande blicken, den blick konstnären ägnar sin duk när han tar ett par steg tillbaka från den, det fransmännen kallar les yeux en coulisse. Ortega säger i beskrivning av denna blick att ögonlocken är slutna nästan till tre fjärdedelar och att den alltså tycks dölja sig, men att ögonlocken i själva verket komprimerar den så att den "skjuter fram som en pil". "Det är blicken hos ögon som verkar sovande, men under detta täckelse av ljuv dåsighet är ytterligt vakna. Den som har en sådan blick är ägare till en skatt." Ortega y Gasset berättar att hela Paris föll handlöst för den som hade en sådan blick.
¤ ¤
...Dr Nielsen fann att de som pratade mycket såg mycket litet på den de samtalade med, de som lyssnade mycket tittade också mycket... Han kunde konstatera att när en människa börjar tala, så ser hon till en början bort från motparten... Hälften av hans försöksobjekt såg på motparten igen i samma ögonblick de slutat tala. Skälet till att så många människor vägrar att möta motpartens blick under ett samtal är, tror dr Nielsen, helt enkelt att de inte vill bli distraherade.
.......
Men här finns fler komplikationer än man kan upptäcka vid första ögonkastet... Detta att vända bort blicken under ett samtal kan innebära ett sätt att dölja någonting. Följaktligen kan man ofta misstänka att den som vänder bort blicken försöker dölja något. Det innebär att man ibland i bedrägligt syfte medvetet ser på den man talar med, istället för att vägra möta hans blick."
¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
¤
alltjämt ur Julius bok:
"När två främlingar slår sig ner mittemot varandra i restaurangvagnen på ett tåg, har de att välja mellan att antingen presentera sig för varandra och ta risken att få måltiden förstörd genom ett kanske helt meningslöst och dödtråkigt samtal eller också ignorera varann och desperat försöka undvika varandras blickar."
min observation:
Har märkt att jag själv ofta ser till att driva fram ett samtal omedelbart, för att slippa plågan att grubbla över varför det egentligen skulle vara bättre att hålla sina världar för sig själv. Det blir liksom mer tidsbesparande att få ur sig något direkt (tror jag då). Jag gör det inte jämt av nyfikenhet eller av omtanke om mötets möjligheter, utan lika ofta för att visa (för mig själv och/eller den andre) att jag minsann icke tänker sitta och känna mig obekväm med den påtagliga tystnaden.
Det märkliga är då att jag redan har erkänt tystnaden som ett hot. Att jag känner så kommer sig ibland av en sann vilja att kommunicera, ibland blott för att utöva maktkontroll. Det händer också (halvt självcentrerat) att jag slänger fram en tråd i syfte att vara ärligt öppen och låta bli att hålla privata mina fördomar om den andres misstankar om vad som utspelar sig inne i huvudet hos någon som jag. Vill då ge oss en chans att korrigera våra bilder, en god önskan som kan ställa till onödiga problem emedan den andre kanske inte just då ägnade sig åt några särskilda föreställningar alls.
¤ ¤
Skicka en kommentar