hursom fasansfulla ansvaret bliva angenämt

¤

Ur ETT DRÖMSPEL av vår gode demon August S,
vari Agnes [=Indras dotter] stigit ned från sfärerna
för att lära känna människornas belägenhet:


ADVOKATEN: Till dina plikter!

AGNES: Vad är det?

ADVOKATEN: Det är allt vad du fasar för! Allt vad du icke vill och måste! Det är att avstå, försaka, umbära, gå ifrån... allt oangenämt, vidrigt, plågsamt...

AGNES: Finns det icke angenäma plikter?

ADVOKATEN: De blir angenäma när de äro uppfyllda...

AGNES: När de icke finnas mera... Plikt är således allt oangenämt! Vad är då det angenäma?

ADVOKATEN: Det angenäma är synd.

AGNES: Synd?

ADVOKATEN: Som skall straffas, ja! Har jag haft en angenäm dag och afton, så har jag helveteskval och ont samvete dagen efter.

AGNES: Så sällsamt!



* * * * * * *


Ja, samvetskval har man så länge man misstänker att det roliga är verklighetsflykt, så länge man inte förmår ta drömmarna för en ännu högre plikt än de jordiska göromålen.......

För mig är alltså den allt överskuggande frågan vilka fantasier som är reella och vilka som inte är det.


Nå, nyckelmeningen: Plikterna blir angenäma när den mödosamma processen "redan är uppfylld" och just nu inte längre uppfyller tanken och sinnena med skuldkänsla.

Så varför berättar då inte ens minne för en att det alltid kom att kännas skönt efteråt...!? Varför fokuserar vi återigen på hur mödosamt det känns nu innan...!?

Jo, kanhända därför att vi ej anar någon ände på plikterna....... och därför tror att hela livet är en enda orättvis plåga.

Och jag som är övertygad om kommande inkarnationers existens, ser ännu mindre ände på uppgifterna. Inte ens döden är en definitiv utväg.

Trots det lyckas jag ibland vara närvarande här och nu, och uppleva hur roligt det är att göra det jag bör göra!




¤