Historien Om Hur inuti Blev Utifrån

¤
¤¤


UR "En psykologihistoria", lärobok av Karl Halvor Teigen (2004):

"Under första hälften av 1800-talet uppstod, särskilt i Tyskland, en diskussion om huruvida en vetenskaplig psykologi var möjlig och hur den i så fall skulle se ut. Problemet, enligt mångas åsikt, var att introspektion inte kunde ge exakta och säkra resultat, bland annat därför att introspektion förutsatte att observatören så att säga delade upp sig själv i två delar, "varav den ena tänker och den andra iakktar honom när han tänker. Det organ som observerar och det organ som observeras är i det här fallet ett och detsamma. Hur kan då observationerna äga rum?" skriver Comte (1812)."

[Detta problem upplöses om man tillägnar sig en viss andlig världsåskådning. Där blir ens upplevelser någonting man HAR, medan det medvetande som upplever (ja själen) alltid ÄR någonting utöver kroppen, sinnena, känslorna, tankarna, idéerna, kärleken osv. Just därför KAN människans inre verkligen bli föremål för metodisk observation och yttre förklaring, dvs vetenskap. Även fast det är en annan historia VILKET sorts vetande som är det sanna....... och NÄR man lär sig att observera VAD; andriAngelus anmärkning.]

"I vilket fall som helst förklarar inte näthinnebilden hur vi kan förnimma denna bild. Kepler menade att det var naturfilosofernas sak att diskutera "om en ande från hjärnans hålrum för den vidare till själen... eller om synförmågan, som själens representant, går från hjärnans förrådsrum för att möta bilden i synnerven eller på näthinnan..." "

[Anden genomtränger varje form, ikläder sig varje form, delar upp sin uppmärksamhet i åtskilliga fält, och förmår iaktta såväl inifrån som utifrån; andriAngelus anmärkning.]



¤¤
¤