Expedition BLOGGBOKEN ; 3dje mellanspelet

¤


eMiliaN heMifråN

Bloggat i två månader nu.
Egentligen har jag gjort det jämt, ända sen jag fick mitt språk.
Konstigt nog känns det inte det minsta kusligt att vemsomhelst kan läsa det här.
Publikkretsen är utökad, men jag inser att alla andra fortfarande bara motsvarar en och annan människa.
Skulle snarast bli förvånad om främlingar verkligen orkade läsa dessa tankar på djupet.
Dessutom har jag ju inget att skämmas för.
Min enda oro är att bli missuppfattad, misstrodd, misstänkt, och inte ges en ärlig chans att förklara mig.



mARjonA AllsindAR

HAR DET HÄR BÖRJAT BLI EN LIVS LEVANDE BOK
FÖRÖKAR SIG SLUTET BORTOM ALLA TÄNKBARA ÄNDLÖSHETER
MINNESKORTET MER ÄN FULLT - FUNKAR TYDLIGEN ÄNDÅ
MITT FÖRETAG PRODUCERAR FANTASIER OM FANTISERANDET
RINNER BILDERNA IN O UT I VARANDRA, HELT VANSINNIGT ETERISKT
HAR SKRIVELSERNA SEX I VÄNTAN PÅ SJUNDE JUNGFRUFÖDSELN
SKALL JAG SÄTTA EN FÖRSTA PUNKT
OCH GÖRA DEN ÅTTONDE RADEN NÖDVÄNDIG NU.



ingEn längEsEn

Nu Vi Sju
Spelar En Bok
Korus Av Roller
Minns Sin Musik
Neptunis Sju Glömskor
Hittar Ett Hav
Är Barnet Oss



ciSOlia SinOMtid

ha ha nu trodde ni jag skulle komma med en liten dikt igen
men nej nej nu när de andra redan bläddrar förbi min gäspiga poesi kan det avslöjas nämligen
jag jobbar som infiltratör en kvinnlig spion ombord på bloggboken
inom sommaren kommer vi få avslöjat vilka som behövde bygga om sin fantasi
fast ingen måste lämna resan för det här är ju ett grupprelaterat problem emellertid
uppgiften är att krossa varenda individuell illusion och förvandla skeppet till en kollektiv fiktion
så kommer det sluta med att vi har drömt oss fram till ett minne omedelbart från verkligheten



iRik kRinG

dET hADE vARIT eN eNKEL mATCH aTT sKAPA oM mAN bARA hAFT eN eNDA dIMENSION aTT hÅLLA rEDA pÅ.
jUST nU mÅSTE jAG sE tILL sÅ aLTT sTÄMMER fÖR mINST tRE pERSONER sAMTIDIGT.
mINNENA mÅSTE fÖLJA sAMMA mÖNSTER sOM mINA fANTASIER sAMT dET sOM vERKLIGEN hÄNDER.
sKULLE fORTFARANDE fÖREDRA aTT vI mÖTTES aLLESAMMANS oMBORD pÅ sIRIUS tEATERSCEN.
mEN sOMMARLOVETS fÖRBANNELSE fÅR oSS fÖRSTÅS aTT iRRA tILL sKILDA fESTIVALTÄLT.
iBLAND iNBILLAR jAG mIG aTT dET äR jAG sOM äR eFTERTRÄDAREN, jA kONUNGAcLOWNEN sOM sKALL åTERUPPHISSA dET fÖRSVUNNA kOSMOS.
aNDRA sTUNDER iNSER jAG aTT mIN lIVSeRFARENHET äR lIKAMED eN lINDANSARES sOM aLDRIG gÅTT pÅ lINA.



SUSanni inUTi

Juni rusade ut ur huset redan innan hon hann vakna.
Undrar vart hennes sommarlov är på språng den här gången...?
Som vanligt stannade hon upp nere vid stranden i samma stund hon anade att hon sov.
Sedan misstanken väl grytt förmådde Juni inte längre bestämma sig för om hon var superentusiastisk eller självmordsbenägen.
Hur kan jag berätta för henne att alla båtarna leder till solljuset, bara det att de tar olika lång tid...?
Varje silvertärna jag sänt i hennes blickfält har hon tagit för en fågel vilken somhelst.
Jag ligger fortfarande och sover, som om mysterierna kunde lösas bara genom att drömma de rätta idéerna.



teoDRöM tiDeRyMD

0. Mina egna ord äro till intet gagn för människorna, så härmed citerar jag den på jorden nedstigna Indras Dotter, ur Ett Drömspel av August Strindberg, men späder därmed på den potentiella förvirringen, på grund av de spridda sammanhangen, som ändå må hänga ihop i min fantasi:
1. För gudarne är ett år som en minut!
2. Då vet du vad en dikt är... Ej verklighet, men mer än verklighet... ej dröm, men vakna drömmar...
3. Ni hade tänkt er den så som den inte var! Grön skulle den vara, men inte DET gröna!
4. Om jag sade't, skullen I icke tro't. ....... Fyra huven, fyra sinnen, på en kropp! Vem har skapat det monstret?
5. Fattigdom var jag beredd på, icke smuts! ... Allt ginge an, om jag endast kunde få någon skönhet in i hemmet!
6. Vet du vad jag ser i spegeln här? Världen rättvänd! Ja, eftersom den är avig i sig själv!
7. Ha ingen kommit på den tanken att det av hemliga grunder skall vara som det är?



¤