Upptäckt

¤¤


En okristligt tidig morgon i juni kom hon farande, den gamla flickan. I nattlinne och kavaj hoppade hon ned på kajen. Den unge teologen satt som bäst med en fin årgång Ricoeur, när han fick skåda hennes fartyg. Hon liknade ingenting annat i denna världen - jo, möjligen någonting ur en fransk-spansk nya-vågen-film. I nästa scen hade den gamla flickan simmat upp genom stadens första gränder. Den unge teologen fiskade med sig sin Ricoeur och började följa hennes spår. Hjälplöst var han redan ett dussin hörn efter. Emellertid anade han lukten av vilka gator hon besökt och inte besökt, den gamla flickan. I flera av kvarteren hade den unge teologen aldrig befunnit sig förut, fastän han levt hela sitt liv i denna lyckliga lilla stad. Frampå förmiddagen upphörde färden vid en besynnerlig dörr. Den stod på glänt, precis lagom mycket för att misstänka att någon, fullt medvetet, glömt stänga dörren. På dess brevinkast kunde den unge teologen nätt och jämnt läsa namnet Sirjla Mirdani. Den unge teologen tvekade några ögonblick, men stärkte så sitt andliga mod med en dos Ricoeur. En förunderlig trappa krökte sig två, tre, fyra våningar upp till en mattrosa, solrökig ateljé. Med ryggen mot honom trippade den gamla flickan fram och åter med en pensel mellan läpparna, som sög hon på en cigarr. Det såg den unge teologen desto tydligare i tavlan, ty hon var i färd med att måla av sig själv, iklädd blott några flygeltoner. Det kändes som om motivet iakttog honom. Bakom sig målade den gamla flickan nu en ung teolog. Han stod och gapade med alldeles bortkommen blick.






¤