Om igen

Min gamle kurskamrats lilla Alice badar badkar. Belägenheten är lekfull, men jag påminns ändå om hur jag ligger lugnt i min dagmamma Bodils badkar och lyssnar på ett pärlband musik som seglar in utifrån ett annat rum. Det är låtar för vuxna eller på sin höjd någon av Tommys eller Patriks pop-plattor. Till skillnad från Alice måste jag vara äldre än ett och ett halvt år, för jag ligger där själv en god stund. Vad jag märker nu är att låtarna återkommer. De körs i samma ordning en runda till. Ja, inte bara en och samma sång om och om igen, utan alla de olika stämningarna i samma rad. Det här måste vara en av de första gångerna jag blir medveten, riktigt medveten om att världen kan upprepa sig.


¤