Ännu ett avsnitt ur ETT DRÖMSPEL av August Strindberg (1903):
ADVOKATEN: ...........Emellerid, återvänd till dina plikter, eller stämmer jag dig, och vi gå igenom alla de tre instanserna, en, två, tre!
INDRAS DOTTER: Återvända? Till plåtkaminen med kålgrytan, barnkläderna...
ADVOKATEN: Jaha! Vi ha stortvätt idag, vi ska nämligen tvätta alla näsdukarne...
INDRAS DOTTER: Å, skall jag ta om'et igen?
ADVOKATEN: Hela livet är bara omtagningar... Se på magistern därinne... Han promoverades igår, fick lagerkrans och kanonskott, besteg parnassen och omfamnades av monarken... och idag börjar han om skolan igen, frågar hur mycket är två gånger två, och därmed håller han på tills han dör... Emellertid, kom tillbaka, till ditt hem!
INDRAS DOTTER: Då dör jag hellre!
ADVOKATEN: Dör? Det får man inte! Ty först är det vanhederligt, till den grad att ens lik blir skymfat, och sedan blir man osalig!... det är dödssynd!
INDRAS DOTTER: Det är inte lätt att vara människa!
ALLA: Bra!
INDRAS DOTTER: Jag återvänder icke till förnedringen och smutsen med er! Jag vill dit upp varifrån jag kommit, men... först skall dörren öppnas att jag får veta hemligheten... Jag vill att dörren öppnas!
ADVOKATEN: Då måste du återvända på dina spår, gå samma väg tillbaka, och utstå alla processens vedervärdigheter, omtagningar, omskrivningar, upprepningar...
INDRAS DOTTER: Så må det ske, men jag går först ut i ensamheten och ödemarken att återfinna mig! Vi ses igen!
* * * * * * *
ADVOKATEN: Har du glömt dina plikter?
INDRAS DOTTER: Å, Gud, nej! Men jag har högre plikter.
ADVOKATEN: Och ditt barn?
INDRAS DOTTER: Mitt barn! Vad mer?
ADVOKATEN: Ditt barn ropar efter dig.
INDRAS DOTTER: Mitt barn! Ve, jag är jordbunden! Och denna plåga i mitt bröst, denna ångest... vad är det?
ADVOKATEN: Vet du icke?
INDRAS DOTTER: Nej!
ADVOKATEN: Det är samvetskvalen.
INDRAS DOTTER: Är det samvetskvalen?
ADVOKATEN: Ja! Och de infinna sig efter varje försummad plikt, efter varje nöje, även det oskyldigaste, om det nu finns oskyldiga nöjen, vilket är tvivelaktigt; och efter varje lidande man tillfogat sin nästa.
INDRAS DOTTER: Och det givs ingen bot?
ADVOKATEN: Jo, men bara en! Det är att genast uppfylla plikten...
INDRAS DOTTER: Du ser ut som en dämon, när du nämner ordet plikt! - Men när man som jag har två plikter att fylla?
ADVOKATEN: Så fyller man först den ena, sen den andra!
INDRAS DOTTER: Den högsta först... därför, se efter mitt barn, du, så skall jag fylla min plikt...
ADVOKATEN: Ditt barn lider av saknaden... kan du veta att en människa lider för dig?
INDRAS DOTTER: Nu fick jag ofrid i min själ... den gick itu och det sliter åt två håll!
ADVOKATEN: Det är livets små disharmonier, ser du!
INDRAS DOTTER: Å, vad det sliter!
¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
¤
ur Marionetteaterns programblad till dockspel-versionen av pjäsen ifråga, med Margareta Sörensons ord från artikeln "Drömmen om ett allkonstverk":
"Modernisten August Strindberg tvinnar ihop den nya tidens teater med österländskt inspirerad filosofi, med nya rön om drömmens betydelse och barndomens plats i den vuxna människans liv, hämtat från den nya vetenskapen psykologin.
Pjäsen var i stort sett färdigskriven 1901, samma år som August Strindberg och Harriet Bosse gifte sig. Rollen som Agnes, gudadottern, skapades för henne, "guldörnen från Java", vars späda och mörka skönhet ledde associationerna mot Österlandet. När Ett drömspel uruppfördes 1907 var äktenskapet redan förbi. Men i flera år levde Srindberg och Bosse i ett särboförhållande med lilla dottern Ann-Marie som sammanhållande länk. "Pappas skrivbord är ledset, längtar efter ostädning av den lilla handen..." Att lämna ett barn, att bryta upp, Strindberg hade prövat det som Agnes uttrycker i avskedets stund: "Nu fick jag ofrid i min själ... den gick itu och det sliter åt två håll!""
.......
"Dockteater ingick i de första modernisternas värld, de var uppväxta med dock- och modellteatrar i hemmen... ...mäkta populär var Kasper under 1800-talets sista decennier och, som den mesta dockteatern alltid varit, drastisk underhållning och satir för vuxna. Något som eftervärlden nästan har glömt bort, eftersom dockteatern sakta kramats in i barnkulturens famn.
Under perioden då Strindberg var gift med Siri von Essen hade paret en "Kasperklubb" tillsammans med sina vänner, och spelade egenhändigt skrivna satiriska stycken. Långt senare skrev också Strindberg den ganska besynnerliga pjäsen Kaspers fettisdag, där skådespelare spelar teaterdockor."
.......
"I denna uppsättning av Ett drömspel har Roman Paska också anknutit till ett annat stort intresse hos Strindberg: målning och fotografi. Kompletterade med Strindbergs experimentfoto av stjärnhimlar och kristaller får drömmarna en helt ny, ömsom kosmisk, ömsom jordisk infattning. Himmelskt sköna bilder glider in i foton av det växande slottet, K1 på Östermalm, in i upprörda, svarta vågor och ut mot den utopiskt lysande staden i fjärran."
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Skicka en kommentar