Vara Roll o Samla Slut ....... nu Q

excerpts from my latest letters and things like that:



Are You a Hoarder Or a Thrower??
I've tried to answer this interesting question for a week now.......

And I'm more of a Hoarder!
...of anything that seems as a reflection of my identity and role in this life... especially WORDS, numbers, nuances, symbols, yes, favourite parts of whole systems. All I create becomes full of interrelated patterns, or just jumbled :-) Even if I handle small spaces, I maximize everything.

But the most important moments happens when I dare to throw away.



A potentially meaningful way of throwing is to spread out things to other people, give them home-made records, making photographs of them, show them my ideas in what I write :-) Not until then I feel free from "the material".

But do they...?

As an Introverted iNtuitive Feeling Perceiver I think I realize pure experience cannot really be saved. 'Cause it's NOW.
But I usually only feel prepared to live "in the now" when I (for the seven thousand time) just have tried to collect the very best essence of all memories I ever had.


.......



And I also believe Don Quijote is INFP. Maybe (like Hiro) he's far too extravert, fighting his way right into the world. But in Q:s case, I think it's because he sees his inner dream as already REAL. More than any one else he experiences his ideals as really BEING the whole world (however small or big it might be) and therefore no longer draw any line between thinking and acting. He sees other people as marionettes in the game he's playing totally from within his mind (or even himself as a marionette in an already written story).


.......



Sällan har jag varit så samtidigt upphetsad och klartänkt som i kroppskontakten och konversationen med den spökande glädjeflickan, en av de döda som ledde stadsvandringen.

Jag skulle lyckas flörta allra bäst om jag var en skådespelare bland skådespelerskor :-D

Efter den intima föreställningen, när vi skämtat om att ses efter hennes möte med kungen, för att hångla i gränderna, och jag inbillade mig att vi åter var i verkligheten bland "tråkigare människor" blev jag snabbt mycket riktigt mindre närvarande i nuet, och fort avtänd igen ;-(

Så lösningen för min del är att fortsätta spela den roll jag vill vara, och därmed är!

När jag upplever mig som en rollfigur och omgivningen som en scen, så blir jag paradoxalt nog mer mig själv. SAMT mer tillmötesgående, mer "Utanför Mitt Huvud". Jag utvecklar helt enkelt Magikerns självförtroende. Dessa sedvanligt ältande orostankar glömmer jag lika lätt bort som ynka fiskyngel i det gyllene havet.

Har hittills i livet gjort mig hemskt beroende av STÄMNINGAR, kanhända på mitt vis ÄNNU MER än alla människor som upplever sig kräva droger, harmonier, pump och stroboskop för att sätta igång sina hormoner.
Om vi t ex skulle konversera på samma uppstyltade vis med varann som dessa skådespelare gjorde, och som jag svarade dem, och färdas genom lika mysiga gränder som dessa äldsta istället för splitt sterila avenyer, så skulle jag lyckas omedelbart ta kontakt med vemsomhelst som vi möter som vi vill visa intresse för.......



¤
¤¤