i grönskans innersta början nu

¤


Redan nu har du våren ända upp till dina höfter
Vi ligger kvar i drömmen
klarvakna
Uppe vid kyrkan borrar dom nya hål i himlen
Borta vid cykelskjulet håller dom gammal fågelsång
Du dricker en klunk
Sommaren nosar på ditt sötaste bröst
Jag tar ditt fulaste finger och för in det i dig
Du tar mina fingrar också
och käkar upp dem
Jag måste plocka loss en bit av ditt skratt,
tugga på den tills den känns som en idé
eller rättare tänkt tills idén
innesluter klara bilder av ditt skratt
Med ens minns jag : jag har glömt bort halva livet
Mina åldrar blandas samman som bladen i en grönska,
springer ut ur drömmen som en pigg, lycklig pojke
I nästa dans vaknar jag som en sjuk, långsint gubbe
som aldrig vet huruvida han är vaken
men ingalunda vill somna om
Nere vid älven har dom ett bärplock
Säg, hur mycket äldre var vi när vi var barn...?
Redan då hade du håret ända ned på rumpan
Du lyckas hela tiden vara på samma plats
alltid här o nu,
för du ser jämt till att mogna några ögonblick före du måste
och jämt ser du till att glömma något innan du vill
nästa sak nu,
alltid nästa nu






¤