Sju JuniLjus ....... manusSkiss # 4. Figuren kommer in

¤¤¤¤¤¤¤



LJUSANJAs version
En kvinna klättrar in i åtsmitande mim-dräkt. Den tråkiga röken bakom henne följer med in. Vi undrar. Hon börjar lysa lila-rosa. Det är roligt. För kvinnan biter ihop och låtsas oberörd. Ändå håller hon en fantasi i händerna, en ofantligt liten figur.


ORGAMs version
Känner igen kvinnan. Måste ha sett henne på bild. Men har inget minne av vem hon är. Hon är väl en figur eller nåt sånt. Emellertid har denna kvinna mött mig någonstans i verkligheten. Men jag känner inte alls igen henne.


EVEMALINEs version
...när kvinnan klättrar in känner hon genast igen oss : vi har funnits i hennes fantasi sedan evinnerliga ögonblick tillbaka...


INRs version
Jo, hon var helt allvarlig. Ändå skrattade denna skådespelerska flera varv med hela kroppen. Publiken satt fasansfullt stilla och undrade hur hon skulle sluta. De sneglade efter scenutgången.


YANDRESAs version
Scenen skall föreställa en sceningång. Det är samma entré som som till den här scenen. Men de andra sitter ju redan i publiken! Jag sitter säkert också i publiken!? Och kvinnan har redan kommit in här en gång förut. Vilken föreställning var det i nu igen...? I pausen före andra akten kommer jag på det. Hon står med vinglaset i dörröppningen och förklarar för en regissör. Scenen skall föreställa ett drapperi, ett djupt. Dessutom har hon en enorm fantasi i sina knutna händer. Förmodligen är det en liten figur. Det gråa ljuset stramar kvinnans läppar, gnistrar hennes hårstrån. Det ska vara så. Eller så är det så. Det kommer spott på mikrofonen. Publiken kliver upp och tittar på mig. Det var i en dröm jag hade för längesen. Jag skall ställa mig i dörröppningen och fånga hennes mun. Hon är inte ett dugg arg här. Dock finns nog intensiteten kvar. Föreställningen kommer snart att börja någon annanstans. Så jag måste stänga av all oflexibel förväntan. Jag skall vara det jag föreställer mig, som om hon var med i denna scenen. Hur visste dom att det var JAG som drömde den!?


CISIRISs version
en stråle tänds bakom spegeln
bitar ur publiken blir synliga
berättar nu kvinnan hur hon plockade ut fantasin
från en TV-skärm någon gång på 70-talet
ikväll skall hon äntligen stoppa tillbaks den igen
fastän det egentligen är försent för oss att vara vakna
andas vi som om signaturmelodin
redan startat och
det åttonde skrattet börjar studsa och spraka


SJUFs version
När kommer kvinnan inse att den här föreställningen inte går ihop!?




¤¤¤¤¤¤¤