¤¤
¤
Drömde en dröm härom dagen som jag fortfarande funderar över. Inget originellt för att vara dröm, men ändå påtagligt verkligt i sin sagolikhet... Upptäckte hur lägenheten som jag lever i, efter åratal visade sig ha en helt oväntad öppning ut mot omvärlden. Stod inuti garderobsutrymmet som man kan kliva in i, och tittade längs kläderna upp mot taket. Där fick jag syn på en glipa, en förvånansvärt stor spricka, liknade mest en skreva in till en grotta, eller ut ur en grotta. Inte för att ljuset alls var ljusare därute (härinne var det redan upplyst) men jag hörde att världen rörde sig, att det liksom fanns en hel atmosfär omkring garderoben. Min första tanke var att: Oj! Människor kan komma in i mitt hem den här vägen. Vad skrämmande! Och det har de förmodligen kunnat göra länge....... Som jag ser det nu efteråt bör drömmen snarare tolkas: Så roligt! Här har jag uppenbarligen en chans att bryta isolationen och trots allt komma någon vart....... Ty sedan måste jag på något vis ha klättrat upp och ut i grottlandskapet. Vandrade där (kändes som att befinna sig i ett gammalt dataspel) när ett par barn kom lekandes. Såg det som min uppgift att köra bort dem, men lyckades inte så värst bra. Vill minnas att jag försökte förklara för dem att de hamnat fel. Men sen ville jag nog ändå att de skulle vara där. Tror t o m jag följde efter dem... till några andra grottutrymmen??? ...hmm, har glömt vart. Skall försöka lirka fram minnena, för somliga drömmar har jag faktiskt lyckats, först flera dygn efteråt, erinra mig lite mer utav.......
¤
¤¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar