FRamtiden Vidgas NU

mitt framtida inlägg i gruppen "LUGN - Du Har Tid!":


Märker att stressen varierar med hur min aktuella föreställning om framtiden tér sig...

När man går runt och känner/tänker att ingenting kommer kunna förändras så som man vill, då stressar man upp sig (liknar "cellskräck"). När man går runt och känner/tänker att framtiden närsomhelst kan välta vadsomhelst överbord, då stressar man upp sig (påminner om "torgskräck").

Emellertid om vi minns att våra förhoppningar och rädslor allra oftast i sig själva inrymmer större panik än under det faktiska mötet med det som händer, då kan vi lättare slappna av. Då ökar behovet och chansen att få kontakt med nuet.

När jag lever i nuet upplever jag mig vara såväl öppnare som bestämdare än annars. Jag blir nyfiken på nästa steg OCH känner förmågan att kontrollera vad som än väntar. Då finns det inte längre något utrymme för att vara stressad. Då går all energi åt till att gladeligen förlita sig på... ...på att något bra håller på att ske, vilket det också lättare gör just då.

Ja, det här låter ju vansinnigt genomklokt :-)
Har någon mer märkt hur din föreställning om framtida möjligheter inverkar omedelbart på din uppstressadhet...?



¤¤
¤¤¤