Agerar Vi inomsinom Alvernas överHuvuden

909


i MidsommarnattsdrömmEn skall jag spela AlvKungen
och en väldigt skön kamrat kommer spela AlvDrottningen.
Det blir perfekt.
Inte minst som hon håller på att fördjupa mig i Tarotkorten nu
och jag henne i zodiaken.
Varför har jag mött ännu en 67-kräfta?!
Vi kommer gnabbas kring förflutna förförelser,
styra varann och människorna på ytterligare villospår där i gläntan...

Började med att jag återigen blev den som fick improvisera vanliga kungen.
Märker hur jag faktiskt trivs med hans faderliga vis
att hänvisa Hermia till att släppa Lysander, lyssna till Lagen,
minnas hur man ingalunda omedelbart känner sin kärleks mest ideala föremål.
Även om dessa patriarker styrs av långt mer trångsynta motiv
i val av lämpligt objekt...
Fast kung Teseus lär vara mer medkännande än han kan agera inför Hermias far eller sin blivande maka Hippolyta.
Så det känns bara roligt att avstå rollen som den splittrade Demetrius,
när jag nu får ikläda mig bägge konungarna,
den civiliserat atenska och den närmast indiska naturanden.

Gudinna, vad pretentiös min upplevelse låter?!
Roligt söka ta det på allvar.
O än är långt ifrån hela dramat ens genomläst,
så många bäckar kan visa sig rinna genom skogen...
Visste inget om figurerna förut,
men nu börjar hela faunan ta form.
Trots att var o varannan blir förvandlad av kärleksört härs o tvärs...


909