Road Singers Through Oberon's Garden

909


Allting närmar sig sommarens soppa. Följer min romantiska natur allt djupare in i asfaltsdjungeln. Världen bara växer åt alla underbara håll, hur disciplinerat välarrangerad jag än har lyckats bli jämfört med förr. Spelar King Of Trees. Försommaren känns som Abbey Road, dess perfekta men ändå splittrade sessioner. Studerar albumet för sextionionde gången emedan min magister gör det för första riktiga gången nu. Jupiter andas revolutionerande tunga kort, med sällsamt lättflödande inspiration, fastän hela mitt liv egentligen har stagnerat sig i Månen, här i slutet av sin oändliga tunnel. Köpte Yusufs just utkomna uppföljare, RoadSinger, som stod i Cat Stevens fack. Han tycks inte ha tappat tråden det minsta. Med grekisk(cyprisk) pappa och svensk mamma, men levandes i samma land som Shakespeare, påminner han mig om midsommarnattsdrömEn. Vår grupp repeterade scenskiftena hela söndagen igår. Utspelar sig ju i Atén. Kanske är alvkungen lik kräftan Cat, med såväl ägandeagg som frisinnkärlek i rösten. Alvdrottningen o jag kungen uppehöll oss, trots alla hårda timmar på Pucks lediga fritidsgård, sedan en stund stadsparken för fördjupade replikbyten med dans. Har luktat på syrénerna fler gånger redan än jag (=sällan) brukar. Allihop kommer bära vitt. Ikväll är det nästan runda rep, nu i Redbergsparken, för att känna hur det skulle ha känts att spela utomhus, vilket blir på tok för många moment att utsätta sin närvaro för. Medan midsommaren slumrar på gemensamma sonetter av samma oidentifierade författare... Min semester ska ju användas till att verkligen resa, och sånt måste uppenbarligen bestämmas, så får än en gång flytta fram juni till sensommaren. Blir det trip till pyramider som inte finns, hippies på Ibizas klippor, grekiskt vita trappor... eller helt enkelt bara finskt?! Jag glömmer hela tiden att Titania finner levande film naturligare än foton, så måhända skall jag filma henne och mig?! Åtminstone borde jag personligen repetera inför spegel eller kamera, lurar och mikrofon (telefon har vi redan gjort!!), istället för blott inne i huvudet. Bara det att det känns som för mycket att hantera och redigera, för att jag drivs av lusten att konservera. Ändå tar det en evinnerlighet att minnas mina/våra repliker - jag är uppenbarligen inget barn längre!?!


909