pappa plingar på sin dörr

koms egentligen på imorgon
men publiceras idag
som en dröm mittemellan mitt minne
och mitt påhitt:



det plingar på dörren
det är jag som öppnar
det är pappa som står där, fastän han bor här
det är ingen annan som plingade på
trots att pappa är vuxen och har nycklar
det luktar pannkakor i hela hallen
det är mamma som skramlar från köket
det är jag som har öppnat dörren
det är pappa som lugnt ställer ner sin vanliga väska
det är pappa som pustar ur sig dagens arbete
och nu blir allting nästan som det brukar igen
men jag kan inte glömma hur det plingade
det har aldrig låtit precis så förut
det lät som ur en låt som vi har på kassettband
någon annan än Puppet on a string
för den är för uppenbar
vi har många gamla inspelningar
det är vi som bor här
jag har en liten syster också
men det var jag som öppnade
jag skulle helst vilja öppna en gång till
när andra plingar på låter det inte riktigt lika noggrant
hos grekerna hade man matematik
i pappas pärmar har broschyrerna en viss ordning
jag skulle sätta dem lite annorlunda
nu är det mamma som kommer och tänder en lampa
nu tar det plötsligt stopp
nu blir det strömavbrott mitt i låten
nu låter det som när dammsugaren långsamt stängs av
fastän det var många timmar sedan mamma dammsög
nu skrattar någon under byrån
nu sugs jag in i heltäckningsmattan
nu vaknar jag med ett försenat pling
det är jag som har drömt, fastän det inte är natt
då plingar det en gång till på dörren
det är verkligen nu som det plingar
det låter inte alls som på vårat kassettband
och inte heller är det Cat Stevens
för besynnerligt nog hade vi aldrig hans musik
men kunde likaväl ha haft det
jag hör hur syster tassar dit för att öppna
klippdockorna ligger knäpptysta i skåpet
det blev bara ett pling
det är någon som frågar efter pappa
han har inte kommit hem ännu från arbetet
det är ingen perfekt tidpunkt
det här är på den tiden när man bara hade en enda telefon
det här var när varenda signaturmelodi på tv låter spännande
jag märker att jag plötsligt saknar min familj
fastän ni har funnits här hela tiden
fastän ingen någonsin har dött
det är jag som ensam sitter och frambringar allt på min dator
det är pappa som har skaffat mig datorn
jag vet inte om berättelsen är ett minne eller ett påhitt
drömmar är oftast lite av varje
så det kan det vara
det är jag som tänder en lampa
men det plingar inte längre på dörren
så jag måste öppna en annan dörr
så att någon av er kan plinga på








909