Min magister frågar:
"Var måste man befinna sig för att kunna genomgå Change? Med Change underförstås att vi talar om förändring till det bättre. "Platsen" vi talar om är på sätt och vis en abstrakt plats, men den är totalt verklig för varje människa."
En vän föreslår:
i nuet
vilket är väldigt bra svar.
Emellertid tror jag mig veta vad vi är ännu konkretare ute efter:
Helt enkelt i miljöer /belägenheter där man sällan brukar vara, dvs som man svårligen kan hantera.
Sedan krävs det tydligen oxå att man är extravert (i den esoteriska
bemärkelsen eller i Real Social Dynamics-bemärkelsen, inte i min eller Jungs bemärkelse) och tar in världen typ "utifrån", i frånvaro av den inre motströmmen av rationaliseringar, outside one's head.
Jag må passionerat älska (tanken på) variation eller miljoner möjligheter, men astrologiskt sett (för att inte tala om när verkliga situationer kommer till kritan) så är det svårt att föreställa sig en mer styvnackad motståndare till förändring, till att själv förändras, än mig. Vill helst av allt i universum ha mer av det jag har.
Min magister menar emellertid (några dar fram i tiden):
"ATT VARA UTANFÖR SIN COMFORT ZONE KÄNNS A L D R I G BRA!!! I detta fall fungerar du precis som 100 % av alla andra människor, medan du själv tror du är unik, och för in diverse astrologiska, jungianska, etc etc resonemang för att "bevisa" det. ALLA MÄNNISKOR INKLUSIVE jag själv, Jesus, Annie Besant, Fan och hans farmor, vill ha mer av det de har. Men då stagnerar man. Det är bara när man är utanför sin comfort zone som man växer."
Därför kan det vara oändligt skönt att upptäcka att Change oxå är något som känns väldigt bra! Men när jag återvänder "utifrån" till vad jag brukar göra och vill fortsätta med, så blir jag hemskt stressad av att under många timmar ha ägnat mig åt något helt annat än det jag skulle.
Min magister: "Exakt så som jag upplever det!"
Så det bästa är väl Change i små doser, tillräckligt ofta återkommande?!
909
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar