SnöSlott

episod ursprungligen ingående i Slottet vid Någonsin
(........omförfattad nu........)


{¤¤}


Det finns en ihopknycklad filt, en sådan med hundra ihåliga vrår i. I varenda skrynkla bor en figur, ibland olika, ibland samma. Det är ett sagoslott någonstans emellan vinbrunt och vitrosa. Likt gamla blodspår i nyfallen snö....... Dess stjärnfönster lyser ända bortifrån Kanada eller Alaska. Krypin:en hamnar på ett annorlunda vis varje gång man låter filten falla i universum.

Den här gången blir grottorna fler än någonsin. Du landar jublande med ansiktet mot slottet. Snart har du stoppat du in fingrarna i en av alla historierna. Därinuti ligger tomteflickan och sussar. Du kommer på att hon kan behöva komma ut i verkligheten. Så du plockar fram tomteflickan, ut i det stora rummet. I flera minuter studerar du henne mellan dina händer. Hon är för fransk för att vara en riktig eskimåska. Hon är för indiansk för att vara en förirrad irländska. Elden från kakelugnen flätar gredelina skuggor i hennes hår.

Dom har låst dörren till rummet, så ni är alldeles ensamma här. Längtar hon tillbaka in i sitt fantasislott? Nej, hon vill vidare ut i det riktiga rummet, den verkliga sagan. Men hur ska ni kunna fara? Du kommer på att skorstenen leder ju ut härifrån...

Den stora sagan har redan sugit in er i tidens gräns. Vakuum-ventilen skall slussa er till döden, den levande döden. Ni tror den ligger i Anadyr. Ni kryper under havet från Kanada, under Korea, ända upp mot ryska gränsen. Ni dyker upp i en isvak för att hämta en strimma syre. Då märker ni att ni är i Alaska. Stjärnorna gnistrar ikapp över det mörka, våta. Men ni har vantar på er, så ni håller er varma.

Nästa gång ni dyker upp är ur en tjärn i en borttappad skog. Ni öppnar tillsammans era ögon och gör ingenting. Snön är tystare än vitt. Månsken gnistrar från varenda gren och sten. Vi har spänt osynliga trådar mellan träden. Det är ett snövitt kamouflage-nät. Det känns så lätt att existera. Sekunderna faller tills hela skogen är fylld. Tunna snötrådar av renaste andetag, för att skydda er från alltför komplexa funderingar. Ni står och håller varandra i vantarna. Lyktorna brinner långt bort där röken och suset kommer ifrån.

Så har det blivit hög tid att ge er in i snögrottan en sista gång... Din kamrat eskimåprinsessan ålar sig framför dig allt ihärdigare. Skorstenen sluttar mystiskt nog nedåt hela tiden... Dessutom vrider sig allting i vinrosa-skimrande spiral. Inte desto mindre är ni övertygade att verkligheten väntar på er - ifall ni bara vågar tillräckligt länge och djupt in i fantasin...

Till sist kommer ni ut på taket. Solen sticker er skönt i ögonen. Ni stampar och skrattar och hisnar. Nu är tomteflickan lika stor som du!! Sotiga sätter ni er ned på snön och spanar ut över snön. Den omringar slottet från alla kanter. Du känner att du önskar att hon ska önska rutscha ner från taket. Själv vare sig vågar eller vill du ända dit ner. Men du märker att hon vill. Så hon drar helt enkelt, helt hänsynslöst med dig ner...

Innan du hinner fatta blinken utav är alltsammans över. Nu ligger ni likt två dödingar nere på slottsgården. Hela den kusligt pirrande nyfikenheten är försvunnen. Rutschfärden är redan över och förbi. Det som tog tusen dygn att bygga upp har raserats i en enda fart. I ett hejdlöst hisnande andetag...

Så, det var den sagan. Får vi se dig pulsa tillbaks till skogarna då...? Får vi se dig bygga ett nytt slott nu?? Du väcks överraskad till liv då den blodiga ängeln vid din sida har vaknat. Hon frågar om ni inte kan göra det igen... Jo... Du hade ingen aning att man kunde dö två gånger!!








}¤¤{