mINnets Bild UTifrån avBildens mInNe

Ricoeur ställer här exakt de frågor som jag länge velat komma klarare på spåren nu.......



}%{



ur "Minne, historia, glömska"
av filosof Paul Ricoeur (2000) [Daidalos 2005]
del I : Minne och Erinring, kapitel I : Minne och föreställning:


".......den närvaro som föreställningen om det förflutna förefaller bestå av tycks vara närvaron av en bild. .........
.......temat eikon [bild] talar om närvarande representation av ett frånvarande ting; dess implicita budskap är att minnets problematik är inhöljd i fantasiföreställningens. ....... I. Platon: den närvarande representationen av ett frånvarande ting ....... begreppet eikon, antingen ensamt eller tillsammans med begreppet phantasma. ......... För att komplicera saken ytterligare är problematiken kring eikon dessutom redan från början förknippad med problematiken kring avtrycket, typos, i vaxklumpmetaforen, där att ta fel jämförs med antingen en utplåning av märken, semeia, eller med misstag av samma slag som om någon skulle sätta sina fötter i de dåliga spåren. ........

.......Platon tycks markera ögonblicket för inträdet i återvändsgränden, då han frågar sig: Vad är det då vi "när allt kommer omkring kallar bild... ...hur skall vi då definiera en bild, främling, om inte genom att kalla den ett andra liknande objekt (heteron), som är kopierat på det verkliga?" Fast vad betyder liknande? Och annat? Och kopierat? Nu är vi ute på djupt vatten: "Sålunda - är alltså det som vi kallar likhet (eikona) i verkligheten ett overkligt icke varande?" Det betyder att vi "motvilligt måste erkänna att icke-varat på något sätt finns"........"


Ohyggligt effektivt sätt att ställa frågan på!!
andriAngelus slutsats:
Allting finns, således även "icke-varat", dvs själva "liknande-heten".
Med andra ord blir det helt meningslöst att kalla det för "icke-varat".
Varför inte helt enkelt erkänna att avbilden är en fullgod medborgare av verkligheten!?

Platons potentiella svar - erkännandet av idéerna såsom kalkerbara, projicerbara grundelement - det är dock ingen del av återvändsgränden, nej, det är själva vägen ut ur förvirringen.
Emellertid att Platon tillskriver tecknen, kärlen, informationsbärarna en skenbar, otillförlitlig grad av verklighetsstatus, som dessutom ses som overkligare ju grövre lertavlornas avtryck blir - detta kan ge ett lika missvisande fokus som när man blundar för symbolernas sanna verklighetsvara.
Det som är klart är att varje ursprunglig idé kommer före sina avbildningar, men detta måste ej göra avtrycken till mindre verkliga. Dessutom tjänar de ideligen som speglar, som påminnelser om de bakomliggande idéerna.


".......Vi skall hålla fast vid den betydelsefulla tanken att den falska uppfattningen inte ligger "vare sig i sinnesförnimmelsernas förhållande till varandra eller i tankarna, utan i en förnimmelses förknippning (synapsis) med en tanke"........

Alltså när man kopierar av en viss förnimmelse på en för sammanhanget irrelevant tanke...?
Eller när man kalkerar av en viss idé om skönhet på en för sammanhanget irrelevant lerklump...?




{%}