Halvvägs Mellan Fantasins Dubbla Väsen

}%{



Nu har jAG seglat den här bloggen i ett halvår.
Våren speglar sig i hösten.
Vågen har fört fåret närmare balanspunkten:
lagom vilsen, lagom klar.
Varför valde jag ämnet "Emellertid Reella Fantasier"?!?
Ville fördjupa min förståelse av fenomenet fantasi.
Inte blott vad som försiggår "inuti" min och andras fantasier,
utan också vad själva fantasin är.
Var finns fantasin?
En av de närmast kommande, mest heltäckande utredningarna jag funnit, återfinns hos C.G. JUNG (ej vidare förvånande), via "Jungianska grundbegrepp från A till Ö" av Helmut Hark. Här låter han Jung själv föra ordet:


"Psyket skapar dagligen verkligheten. Denna verksamhet kan jag inte ge något annat namn än fantasi. Fantasin är lika mycket känsla som tanke, den är lika mycket intuitiv som förnimmande. Det finns ingen psykisk funktion som inte i fantasin är oupplösligt förbunden med de övriga psykiska funktionerna. Ömsom förefaller det som om den hade existerat från allra första början, ömsom framträder den som den ytterst djärva slutprodukt som utgör allt kunnandes kvintessens. Därför tycks mig fantasin vara det tydligaste uttrycket för den specifikt psykiska aktiviteten. Den är framför allt den skapande verksamhet som frambringar svaren på alla frågor som över huvud taget går att besvara. Fantasin är alla möjligheters moder, i vilken alla psykologiska motsatser, såväl som den inre och den yttre världen är vitalt förbundna med varandra."

Emellertid sedan (eller rättare sagt före, i boken) tycker jag Jung sönder-analyserar den fina fantasi-bilden, genom att införa ett vanligt dödligt "antingen/eller"-tänkande, ja, ett snävt universalistiskt "icke-definitivt-motsvarande"-perspektiv, där fantasin trots allt tycks bli oreell i relation till en grundläggande verklighet... istället för att (som jag skulle föredra) tala om positioneringar i tid och rum och skillnader mellan de aktuella människornas betraktelsehorisonter ...även om resonemanget visserligen gäller den sida av fantasin som Jung intressant nog ger benämningen fantasm:

"Med fantasi förstår jag två skilda ting, nämligen för det första fantasm (skenbild) och för det andra den imaginativa verksamheten. ...Med fantasi såsom fantasm menar jag ett föreställningskomplex som skiljer sig från andra föreställningskomplex genom att det inte motsvaras av något yttre reellt sakförhållande. Även om en fantasi ursprungligen kan grunda sig på en minnesbild av reella erfarenheter, svarar likväl dess innehåll inte mot någon yttre realitet; den är endast ett utflöde av skapande psykisk verksamhet, en manifestation eller en produkt av en kombination av energiladdade psykiska element. I den mån den psykiska energin kan inriktas genom viljan, kan även fantasmen frammanas medvetet och viljemässigt..."


Återigen : VAD ÄR då detta utflöde av skapande psykisk verksamhet, om inte i sig själv något helt och fullt reellt...?!? Den imaginativa verksamheten måste vi väl ändå se som en i världen existerande verksamhet, och iom att den försiggår i världen så kan den väl inte samtidigt gärna vara något utanför världen, något som världen inte är...!?!

Däremot skulle fantasin kunna vara (vilket jag menar att den är) en nivå av förståelse mellan högre och lägre nivåer, dvs vara ett synfält med en viss sorts begränsning i sin sanningshalt. Här blir då världen såsom fantasierna är, men inte enbart såsom fantasierna är. Fantasierna i sin tur blir emellertid alltid såsom världen är, vilket som bekant kan vara många olika egenskaper.







{%}