¤¤¤¤¤¤¤¤
8.
Snö, du får världen att vidgas, emedan du paradoxalt nog dämpar orons inbillade ändlösheter.
7.
Snö, du gör varje kliv rejälare samt förlänger min bröstkorg 4,5 famnar högre från marken upp.
6.
Snö, du får dessa ögon att studsa sina blickar ut mot horisonterna, emedan mina navlar lämnas färdigskådade.
9.
Vinter, din vithet får livet att bli rosa hos dessa blodkärl, alltsedan syrgasen börjat jubla kristallklart i mina hjärtkamrar.
0.
Minusgrader, ni möjliggör för mina hjärnsynapser att fungera på nytt.
1.
Snö, du har väntat ända till januari med att komma ner - varför så dröjsam!? - du anar ju att jag vore blott en skugg-gubbe om du inte fanns.
2.
Snö, du faller likaledes inomhus, ehuru dessa 7.878 diagnoser blivit tomma och fulla av nya tolkningar.
3.
Snö, du landar på verandaräcket vid dödens dörr, och lockar levnaden att träda ut ur mitt demoniskt överbelamrade laboratorium.
¤¤¤¤¤¤¤¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar