ur ANDRIJANOs SkapelseSkrift

¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤


8.
På den åttonde morgonen skapar jag mig själv, en skorpion med sparvvingar.

7.
Sedermera skapar jag de sju föregående dygnen.

6.
Längst in i tiden kommer en kvinna och bläddrar fram mitt ord mellan sina könsläppar.

9.
Därefter är hon allra första ursprunget, det eviga källsprånget.


0.

Jag kan förstå alla psykiska tillstånd utom likgiltighet. Kan förstå besvikelse, apati, övermättnad, stress, rädsla, förakt, självbevarelsedrift. Kan nästan t o m fatta LEDA (åtminstone en minut i taget). Likgiltigheten, däremot, inbillar jag mig är den renaste illusionen, en maskering som gömmer någon av ovanstående emotioner. Behovet att släppa greppet är påtagligt. Emellertid blir det gamla knappast mindre intressant sedan man lämnat det. Det är snarast så att de nya upptäckterna blir ÄNNU mer intressanta. Och nyfikenheten kommer mig finna glädje i att studera de mindre uppbyggliga tillstånden, att glatt minnas hela tröga processen som ledde hit upp.



1.
Har aldrig riktigt föreställt mig den spanska, mexikanska eller sydamerikanska världen, ej anat den kunnat vara något för mina ögon, men just nu ser den ut att rymma exakt min kompletta motpol.

2.
Rider på allt galnare drömmar, allt närmare verkligheten.

3.
Fick jag Neptunia lindanserskan till livskamrat, den jordfullt växande Jupitras pil till min djupast modlösa svårförmåga, därsom solen snart vilja slunga sig ut ur grottdunklet.



¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤