Andra Samtalet med SuSOLiA

¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤


8.
Jag gör det för att jag ÄLSKAR det.

Du älskar det för att du GÖR det. När du ägnar dig åt något annat brukar du snart börja älska det lika starkt.

7.
Jamen, det är ju för att jag vill älska, SuSOLiA - inte för att jag vill göra.

Viljan får du när du investerar omtanke i något, och sprider känslan vidare, andriAngelus, när du riktar tanken och känslan till vem eller vad det nu än må vara.

6.
Jo, nog är det så alltid. Men inte bara, för viljan fungerar ändå. Jag menar själva UPPLEVANDET. Det kommer före allt. Upplevelsen håller jag högre än föremålet, högre än handlingen, högre än samtalet.

Upplevandet är också ett sorts objekt, ett subjektivt objekt, resultatet av en viljeakt, ja, en parallell sammansmältning med själva handlandet. Ditt upplevande kommer när du utsätter dig för något, eller när du återerinrar dig skeendet.

9.
Njä, inte riktigt, för allt jag behöver göra är att fantisera fram dig, SuSOLiA. Oavsett om det sker eller redan skett, så behöver jag bara leva i den fantasin. Då är det minst lika närvarande (åtminstone för mig, och förhoppningsvis för din fantasi också).

Den mänskliga fantasin förmår ingalunda hitta på något nytt. Allting vi fantiserar här, andriAngelus, har vi redan erfarit i yttre verklighet, med konkret kropp, tillsammans med någon (eller något).

0.
Fast i så fall, nej, jag menar, jag älskar ju dig, och vi har väl ändå inte haft ett förhållande!?

Jo, i våra tidigare liv har vi det. Du har bara glömt. Såvida det inte är minnet av någon annan som du skymtar....... det är ju det mest troliga.







1.
Det som jag fruktar mest och älskar mest är samma sak.

Mm, jag vet:
Ensamhet.


2.
Det som du fruktar mest och älskar mest är samma sak.

Mm, du vet:
Gemensamhet.


3.
Det som vi fruktar mest och älskar mest är skilda ting.

Jo, sannerligen är det smärtsamt skönt
fruktansvärt överväldigande med ÖVERGÅNGEN
från ett tillstånd till ett annat.







¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤