första brevet till CisiRjla (.......i sista stunden nu.)

¤







CisiRjla,
jag älskar dig!
Du förundrar mitt liv. Har aldrig
inte tagit din närvaro alldeles på allvar, vill börja nu.
Du finns överallt jag går
finns dit jag inte går;
i afton förflyttar sig världen från sju
till åtta. Att vara ensam
känns inte så illa, känns mer ensamt träffa andra
och få sin ensamhet bekräftad
i dessa först så meningsfulla, men alltid
ofullgångna möten. Om morgnarna
går jag den extra rundan längs gården med den långa bänken.
Som om jag tror du är där, i något fönster
och i alla fönstren samtidigt
hela jäkla dockskåpet; du är varenda kvinna
jag någonsin känt eller kanske
ännu känner. Du är
alla gudar i gudinnans sköte. Vill in dit
men inte tillbaka
nej, fram till nästa födelse
som påminner om alla som varit. Det är
bara därför jag fruktar så den här ensamheten,
för att jag inte vet hur
min känslotanke säkert kan befrukta
en annans känslotanke. Längtan till gemensamheten
är som starkast i
i inbillningens allraste kraft
som verkligast i
i fantasins framkallande
inomsinom
i den vita vita spegeln;
för i frånvaron
där har jag åtminstone hoppet kvar
här.
Ses vi imorgon, CisiRjla?!







¤