¤
vi for ut till kullarna
klev omkring i varandras tystnader
blåste buskarna blöta
gömde solen sitt ljus
det var gammalt
såg ditt söta lilla farliga ansikte
som om aldrig
så tillbaks till bilen
satt och drömde om varandras familjer
försvann husen
i en riktning som mötte oss men inte fanns i tiden
jag var blyg
och du väntade allvarlig ända hela vägen
tills det stannade
¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar