en bortkommen tomtes inströdda memoarer

{Lucka no 1:3:3 ur andriAngelus triangulära julkalender}



Mitt namn var Ragnar. Jag arbetade som bokstavsvridare. Mitt jobb var att jonglera med varenda varseblivning tills universum föll på plats. En förunderlig farbror var jag, en sådan som skrattar nonchalant åt måltavlan men tar varje detalj på oavbrutnaste allvar. Jodå, Ragnar hade sina finurliga stunder. Kom aldrig i närheten av något riktigt stopp. Min pipa var förvisso fylld med spiraler av roliga beroenden, men jag hängav mig aldrig åt extaser, gav inte upp kontrollen över min medvetenhet. Däremot rev jag ideligen ut sidor för att testa min förmåga att fylla i minnesluckorna. Släppte mina demoner fria att binda fast dessa månstrålar ännu tätare. Jag var en allvarlig, en ensam. Visst fasen led jag av att bara arbeta med symboler, andedräkter, att så sällan möta damerna under sina kjolar. Ändå var Ragnar en rolig och lättroad människa, med småknepigt lirkade mustascher, med smittsam frenesi. Saknade verklig tillfredställelse gjorde jag aldrig. Det märktes när jag fick fysisk närhet och knappt märkte någon skillnad. Min fantasi inrymde redan tillräckligt starka minnesensationer. Och självklart har jag känt kroppar i forna inkarnationer. Emellertid - såhär efteråt fråga vi oss förstås huruvida hans kontroll ha varit äkta kontroll eller ingalunda. Ragnar vågade ju aldrig fara till Paradis, så som man vågar när man vet sig kunna hantera, alltid förmå finna ett sätt att kontrollera. Jag säger än idag ej nej till somliga klangliga formuleringar, som om jag omöjligen skulle klara mig deras hemvävda sfär förutan. Mont Realité är ren tillit till sin fantasis förmåga att sträcka sig utanför fantasin, mot alla de gränslöst verkliga relationerna.




¤ ¤