EMELLAN

{Lucka no 1:1:3 ur andriAngelus triangulära julkalender}



Någonting överförs. Så långt är det klart. Svårare är att säga VAD det är. Genast gör vi om det med våra föreställningar. Överföringen sker verkligen, men hos avsändaren ser det ut som en kanelkringla och hos mottagaren låter det som en saffranskatt. När detta blir uppenbart för avsändaren ändrar hon sin avsikt till en kanelkatt. I nästa doftpust skiftar mottagaren sin klangbild till en saffranskamel. Trösterikt är att likheten är påtagligare än mellan en skruvmejsel och en yrsnö. Ty dessutomTOMTE kommer andra signaler att söka stänga ute eller vilja stänga inne. Därför försöker somliga människor skriva instruktionsböcker istället. Då blir det lite bättre ordning på överföringarna, även om de aldrig når fram. Likadant går det med nu. Nuet överförs från det förra nuet. Då har det redan spår av minnen i sig. Då har det fragment av framtidsförväntningar i sig. Då är nuet färgat av alla andra nu:n som inte heller dessa är rena, vita nu:n. Om man emellertid tillsätter svart, så mycket mörker så man förlamas av tomhet och saknad, och sedan släpper all bitterhet... Då blir det uppenbarare när man ritar närvarande vitt. Då får vi direkt på det svarta ljus av nu.



¤}¤