LJUSARE

{Lucka no 1:2:2 ur andriAngelus triangulära julkalender}



När jag föraktar andra så föraktar jag också mig själv, ja, min oförmåga att kontrollera relationerna till er. När jag föraktar mig själv så föraktar jag också andra, ja, deras oförmåga att förstå vad just vi behöver. Emellertid - när jag älskar så älskar jag. Det räcker att älska någon eller något, så upplever jag mig älska hela världen. Och när jag upplever det så är det större chans att jag också ger mig ut och älskar fler än annars. Med andra ord - när jag älskar är jag beredd att älska så gott det går. När jag bara tänker på allt som jag borde älska, blir jag enormt stressad (må vara i upptänd eller avtänd anda). Emedan när jag ÄLSKAR löses all stress upp och flödar in i närvaron.


Min ihärdigast återkommande tanke är att "det där skulle jag vilja tänka närmare på" och "det där skulle jag vilja tänka närmare på". Och så går jag och tänker på allt jag skulle vilja tänka på, ända tills jag måste bygga ett luftslott för att få ordning och rum åt alla tankarna. Ibland snavar jag på en ny information före jag hunnit bygga färdigt, och då blir jag alltid lika besviken för ingen kunde se mitt slott, än mindre bo där. Sammalunda process gäller egentligen även för känslor. Vi kan kalla det fantasi.


Fyller ena timman med förakt och rädsla och nästa timma med glädje och längtan. Helt förvånad är jag ingalunda längre över det, över hur jag jämt lyckas känna mig övertygad, övertygad om att det ena är det sanna. Och sedan är det det andra som är det sanna. Emellertid - det sanna är att jag är orolig över vad jag skall göra eller inte göra. Ibland inser jag att det finns mer än två alternativ. Det handlar inte bara om att säga ja eller nej, ta sig an eller låta bli. Oftast har jag en helt annan föreställning i huvudet än hur något sedan verkligen gestaltar sig. Det gäller att förvåna sig över var nästa pusselbit kan finnas!?! Då är jag som mest positiv, när jag lyckas fokusera på HUR jag vill att det skall ske. Då slipper jag älta fram och tillbaka mellan två lägen. Ty när jag tar valmöjligheterna på fullaste allvar, då skapar sig den roliga uppgiften på riktigt. Dessutom växer varje chans att jag verkligen gör något då, när jag varken måste göra det eller avstå från det. För jag fortsätter tydligen att handla så länge som jag hyser tillit, tillit till att jag förmår prova mig fram.



¤{}¤