¤
Dethär tycks mig (trots potentiell förvirring) vara hemskt klargörande:
"It is true that we speak of pleasurable and painful cognitions and also actions, and scarcely of pleasant and unpleasant desires... But that is because the fulfilment or defeat of desires, the increase or decrease of the being of the individual, is by means of cognitions and actions, and not by desires. ... The fulfilment of desire is the end; cognitions and actions are the means. And yet, if we try to analyse, we find that desire is only desire for cognitions and actions. End and means are always passing into each other."
from "Science Of The Emotions"
by Bhagavan Das (India 1924)
Och dethär stämmer rätt väl med hur jag upplever riktningen i min andliga process:
"Han är först helt och hållet försjunken i en tankevärld. Han måste utveckla en levande känsla för denna stilla tankeverksamhet. Han måste lära sig älska det som då strömmar till honom från anden. Då upphör han också snart att förnimma denna tankevärld som något mindre verkligt än de vardagslivets ting som omger honom. Han börjar umgås med sina tankar som med tingen i rummet. ....... Det måste gång på gång upprepas att lärjungen genom en sådan förvandling inte blir främmande för världen. I varje fall blir han inte främmande för sina vardaliga plikter. Ty han lär sig inse att den ringaste handling han har att utföra och den minsta upplevelse som erbjuder sig för honom står i samband med de stora världsväsendena och världshändelserna. Blir detta samband klart för honom under meditationens ögonblick, då går han med ny, ökad kraft till sin dagliga verksamhet."
ur "Hur Uppnår Man Kunskap Om De Högre Världarna?"
av Rudolf Steiner (ursprungligen 1914)
¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar