¤
En kamrat undrade ombord på sin blogg:
"Vad styr oftast dina handlingar?"
"Att det känns rätt"
"Att det verkar förnuftigt"
"Annat (kommentera gärna!)"
Jag motiverade mitt val av "annat" sålunda såhär:
Att jag har en föreställning om att det kommer kännas rätt! Den föreställningen är som en sammanvävd mix mellan en upplevelse (snarast känsla) och en idé (snarast tanke).
Föreställningen vill grunda sig på förnuftiga iakttagelser om att handlingen kommer stämma överens med ett helt sammanhang (såväl personligt som gemensamt, såväl rumsligen som tidsligen).
Emellertid har föreställningens själva essens nästan ingenting alls med förnuftighet att göra. För dess målsättning är att det skall kännas rätt, att jag (och i bästa fall andra) skall uppleva det som gott, när det blir rätt.
Om handlingen blir rätt utan att det känns rätt, då förefaller mig den totalt meningslös. Och om det blott känns rätt men saknas en hel, mental bild av ett intressant och intrikat [tillägg: meningsfullt] sammanhang, så kommer jag uppleva handlingen som precis lika meningslös.
Dvs detta inbillar jag mig åtminstone alltid före.......
¤
¤¤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar