bakom mayas disiga slöjor öser älskliga solen ner

¤¤
¤

Redan är den uppe.
Ändå gläntar jag på persiennen,
denna poesipirriga
picknickpråliga
vårbalsmässomorgon
innan alla moln så hårt skall genomsköljas. Bakom slöjorna öser
soldiset ner
och jag vill gripa tag i strålarna, kasta mig utför bergknallarna.
Ibland vill man inte gärna gå ut
för man vill aldrig gå in igen...
På andra sidan gräsfältet står ett par som står och
håller om varandras kroppar.
Jag spanar i en minut, men dom står kvar
stillare än två träd
och då ser jag att dom är en synvilla
en sophink klädd i pappersdrivor med påsar till huvuden.
Likt höksparven slår jag mig ned
vid min elvaoktaviga flygelvinge och skriver "Redan är den uppe." .
Evinnerligen eldens vänliga våldsamhet
älskar hemligaste enklaste,
lindar lintotten närmare livsläppar
"Ändå gläntar jag..." långsamt lurigt lamellerna hennes. Solen,
snabbt
men oförtrutlig,
kurrar i mitt kylskåp.
Flyger upp för å fiska värmande aprikoser o rosfrön
i chokladvälling
eller nyponsoppa med pumpanötter.
Får syn på hur sophinken är borta,
får syn på en ny strimma av de hånglande tu
som nu hava haft mage nog att omgruppera sig!!
Två steg bak och tre åt sidan...
Behöver man bara drömma en liten stund
så ser hela bilden annorlunda ut,
äro paret än mer levande än jag först drömde, tar jag väldigt längre hopp
än vilken annan kursdeltagare somhelst
ty den här antilopen vill
flyga!!?!
fast glömmer ideligen bort sin centifugalkraft
Jo min sann,
igår dansades det med elva älvor och en av dem
dansar alltjämt i lycklig balans
lika elefantlugn som ekorrpigg
och en annan av dem
med huldrans skarpa skulderblad i dimmigt skimmer
dröjde sig skönare kvar
än än så länge velat inbilla mig...........


¤
¤¤

Mother Nature Sees Me Seeing Her Grass

¤¤¤¤
¤¤¤¤

Today my friend Molly from Penny Lane has her Birthday.
Then she was much older than I was, but now she's younger than I am, because she still lives in my memory. Maybe I would never had discovered Beatles the way I've done, if it wasn't for her kindness and funny mysteries. And now we've found each other being sort of potential friends again...

So this very warm day I pick from my hat some poe-collages, made of Beatles' lyric lines. Each line in the same poem is from a different song. They're soon four year old. I began to wrote them when another woman, mademoiselle Esell, sang Beatles covers in the Trädgår'n, here in the town where I was born. She was impressed by my creativity. And now I've changed the pieces a bit to be even better:

Here I stand with head in hand

whisper words of wisdom: "Let it be!"

Suddenly, I'm not half the man I used to be

watching her eyes and hoping I'm always there

So I hope you see

but you can't see me

THERE'S NOTHING YOU CAN SEE THAT ISN'T SHOWN

And in her eyes you see nothing

I'm looking through you, and you're nowhere

Molly stays at home and does her pretty face

She said "I know what it's like to be dead"

Hide your head in the sand, little girl!

And though she feels as if she's in a play - she is anyway

Picture yourself in a boat on a river

Living is easy with eyes closed

Stay in bed, float up-stream

Just sees what he wants to see

Will the wind that blow her boat across the sea

turn off your mind, relax and float down-stream

till I get to the bottom and I see you again...?





One sunny day when the world was waiting for a lover...

Look for the girl with the sun in her eyes and she's gone!

Find me in my field of grass

take a sad song and make it better,

fixing a hole where the rain gets in and stops my mind from...

You were only waiting for this moment to arise

AND THE EYES IN HIS HEAD SEES THE WORLD SPINNING ROUND

He's got hair down to his knee

Hold your head up, you silly girl! See what you've done!

Boy, you've been a naughty girl, you let your knickers down!!

Everybody saw the sunshine

Everybody's got something to hide except for me and my monkey

Why don't we do it in the road!?!?

¤¤¤¤
¤¤¤¤

Det Andra Stället eller JÄMT DÅ SAMMA MOSSA!! Så Vad Gör Hon Sannerligen Här?!? Sudda Ut!!

Varför Dör Aldrig Vi...? {sms-stafettpoesi med Syrran}

¤¤
¤

sys:
Vi som stövlar på i färdigt utsago...
Varför dör aldrig vi?
När regnet vrålar ner tror du mig då!!
jag:
Nu är emellertid alltid sol.
Knallar på molnet i ännu ett försiktigt förlängt...
Rädd för vi dör alla strålarna i samma jäklans supersanna lyckoillusion!?!



Det roliga var att det var hon som såg till att börja...
...fast det har hon faktiskt gjort förr, erinrar jag mig nu.
Fin tre-form!!!
(...till-lägg-tecknen är på mitt initiativ...)

¤
¤¤

IDÈ för föreningen EIDOS {ur mina iRinaBRev från den relativt Riktiga verkligheten}

¤¤

Godafton eller godmorgon, Irina!!
Förlåt att jag dröjt och dröjt...

Här har jag nu äntligen sammanställt min version av Eidos-Manifestet eller skall vi säga Eidos-inbjudan (stadgarna kan ju skrivas mer punkt-för-punkt).
Mitt språk är nog en smula alltför poetiskt för att tas emot snabbt vid en första genomläsning. Så jag kan försöka förenkla det här och var om du vill...
Hoppas det hela kan komma till användning!
Fast du kanske redan fått iväg en inbjudan för egen hand...?
Bra jobbat i så fall...!
Nå, det går väl alltid att kombinera med förnyad information...




Den Framväxande Föreningen EIDOS
en idé-samlande kraftkälla


Håller du på och skapar och skapar, men saknar bärkraftiga idéer för hur du skall koppla samman din konst med andras konstnärliga verksamhet...?
Vet du redan vad du gör, vad du är bra på, men vill befästa en idé om varför du gör det...?

I ett tidevarv när internet är den naturligt blommande arenan för de flesta sorters kommunikation, vill vi komplettera med skapande möten, möten som alltför sällan sker i samma rum och tid. Allt mellan 4 och 44 ögon kommer sammanstråla vid varje tillfälle, med eller utan levande ljus på borden.

I grunden handlar EIDOS ej om föreläsningar, inga workshops, icke kursverksamhet. Ingalunda heller handlar det om bekväma samkväm, ej något rent teoretiskt diskussionsforum. Sådana former kan ingå, men huvudsyftet är mer än så. Eidos vill vara en kraft som hjälper skapande själar att finna varandra. Vi vill vidga de praktiska möjligheterna att koppla ihop varandras projekt med varandras, här o var där det bäst visar sig passa för var o en.

Kort sagt kommer vi fungera som ett kontaktnät. Vi hjälper dig att finna arrangörer och arrangemang. Och du hjälper andra. Inte enbart i teknisk bemärkelse, för mest av allt söker vi inom EIDOS förstå varför vi skapar, vilka IDÈER som motiverar oss. Vi tar reda på vem som har vad gemensamt med vem. Sedan försöker vi se till så du förmår sprida din konstskapande ande till vilket hörn av universum du än avser...

Också att lära oss hantera språk, för att kommunicera mellan skilda konstgrenar och kulturella kontexter, det är vår gemensamma uppgift. Medlemmar av EIDOS vill bättre kunna samarbeta kring förståelser av livets alla miljoner inspirerande moment. Vi gör det i och genom vår direkt hantérbara, konstnärliga vardag. Vi inspirerar varandra att söka o hitta meningsfulla sammanhang för vad vi vill, känner, tänker och skapar.

Härmed blir det viktigt att EIDOS kommer bestå av diverse människor med absolut olika kompetenser. Du är den som skriver pjäser, den som spelar teater, den som talar om litteratur, den som målar sin filosofi, el dyl. Eller så gör du något angränsande som vi inte tänkt på... Det centrala är att du brinner för det du håller på med, att du vill vara en konstnärlig kugge i vår sköna värld.


Skriver snart lite till, för det började ju bli riktigt roligt nu....... :-)

andriAngelus




ur Irinas original-skiss:

2. Målen med att skapa EIDOS är
att förena människor med absolut olika kompetenser - dem som skriver dikter, berättelser, romaner, pjäser; dem som komponerar, spelar musik och sjunger; dem som målar och ritar; dem som spelar teater; dem som filosofierar, skriver om litteratur, teater och musik...et cetera.
för att kunna umgås med varandra inte bara via internet att ordna seminarier, konferenser, konserter, utställnigar, publikationer
att ordna möjlighet att undervisa i de ämnena som vi väljer

Den enda principen som skulle ligga i grunden är att ordna kopplingar och kontakter som är personliga, kreativa och riktade till skapandet. Sådana kontakter ska vidga inre och yttre gränser för skapande processer, ge extra möjligheter att göra något intressant för andra medlemmar. Ett enkelt exempel: jag behöver utveckla svenska skriftligt och muntligt, men ingen "akademisk" lärare i hela Sverige kan skapa för mig ett kreativt programm som utgår ifrån mina egna intressen och kunskaper, det kan göra bara jag själv i samarbetet med en annan kreativ person som betraktar svenska som ett skapande språk (eller ett språk för skapandet).
Anledningen till projektet är viljan att överskrida gränser som sätter på oss samhället, att kunna använda egna resurser som "ligger gömda i själens källare".

Det är allt som jag kan säga idag. Problemet för mig att kunna uttrycka på svenska innehållet av konstnärliga och filosofiska delar av programmet. Kanske får du några idéer.
.......

Varför? En människa representerar i vår tid bara sig själv. En är uppmärksammad och vällkommen överallt, men ses som en dropp i havet. En förening har mer möjligheter för att etablera, presentera för samhället ens begåvning eller produktion. Jag skulle nämna Ejdos inte som föreningen, men som sällskapet av filosofer, poeter, konstnärer, artister...

Vad tycker du om min idé?

.......ur mina tidigare, mer "negativa" reaktioner:


Din idé är mycket bra, Irina, men om jag har tid den närmaste tiden är en helt annan historia. Du är ju inte ensam om att försöka starta sällskap med något manifest, kring kultur, ande, studieteknik eller hjälp till medvetande om hur man organiserar och föreställer sig världen. Det finns redan miljarder nätsidor och tusentals små aktiva forum att undersöka. Så det viktiga är att vi hittar någon väldigt speciell aspekt som just vi (och några till) redan brinner för, och som det inte finns någon förening för. Eller så får vi gå med i något som redan finns och omforma det inifrån.

Visst blir det lättare att komma fram med hjälp av en grupp, men bara så länge som man är någorlunda överens om vad man sysslar med och är lagom många, upp till åtta personer. Annars blir det rentav svårare för gruppen att komma fram än för den ensamme konstnären.
(=min uppfattning. Men du vet nog mer än jag om den sociala, praktiska verkligheten.)

Vill gärna prata med dig mer om din idé, en idé som tycks återkomma hela tiden. För mig beror det hela nog mest på vilka människor som skall vara med eller inte vara med. Jag är mer känslig för sånt än du kanske tror, och jag är inte van att arbeta med grupper. Om jag kan se en möjlighet att få med någon av mina vänners intresse, så ökar chansen att jag hinner med det hela. Så att det inte blir ytterligare ett projekt, utan tvärtom slår två flugor i en smäll.




iRina skrev ursprungligen:

Hej Andreas,

jag behöver din hjälp i frågan om att ordna-starta en ideel förening med namnet EJDOS, vad betyder på grekiska ungefär Vision, pra-tanke, ngt som vi anar innan vi formar i ord, ljud, ferg, bild. Så att säga, det är ett hemligt resultat av skapande kraften och tankekraften som människor äger och bär i sig.

Min dåvarande reflektion:

Jag har förstått att /eidos/ [med "i" på grekiska, med "j" på ryska] ofta översätts med just /idé/.

Ja, idén är bra, eftersom det alltid har intresserat mig vad som kommer före orden, vad som ligger bakom det vi ser. Det har med skapande fantasi att göra, men också med att det finns flera stadier av verklighet, där "de högre planen" återspeglar sig i "de lägre planen", där flera världar hänger ihop med varandra.

Idén om eidos tycks mycket grunda sig på Platons åskådning, men används säkert på lite olika sätt inom olika kretsar. -Hur kom du i kontakt med begreppet "ejdos" för första gången? Eller var det helt nyligen?

Jag misstänker att du vill undersöka hur "eidos" kan komma in i ett nutida sammanhang!? Det vill jag i varje fall. Så vi får gärna hitta (=bestämma oss för) ett fält, ett ämne, ett konkret exempel. Varför inte en konstnärs eller filmskapares verk!? Så kan vi tolka hur orden, symbolerna eller rollfigurerna kan avslöja för oss vilken idé som han hade kontakt med när han gjorde dem.

Vi är bara halvt medvetna om vad vi söker efter, men vi känner ändå igen det när vi hittar det. Detta tror jag beror på att vi egentligen vet mycket om oss själva, men som vi har "glömt". Därför måste man ständigt återfinna sig själv, om och om igen, genom andra former eller andra människor.


andriAngelus


¤
¤¤

Kännas som en förnuftig föreställning

¤¤
¤

En kamrat undrade ombord på sin blogg:

"Vad styr oftast dina handlingar?"

"Att det känns rätt"
"Att det verkar förnuftigt"
"Annat (kommentera gärna!)"

Jag motiverade mitt val av "annat" sålunda såhär:

Att jag har en föreställning om att det kommer kännas rätt! Den föreställningen är som en sammanvävd mix mellan en upplevelse (snarast känsla) och en idé (snarast tanke).

Föreställningen vill grunda sig på förnuftiga iakttagelser om att handlingen kommer stämma överens med ett helt sammanhang (såväl personligt som gemensamt, såväl rumsligen som tidsligen).

Emellertid har föreställningens själva essens nästan ingenting alls med förnuftighet att göra. För dess målsättning är att det skall kännas rätt, att jag (och i bästa fall andra) skall uppleva det som gott, när det blir rätt.

Om handlingen blir rätt utan att det känns rätt, då förefaller mig den totalt meningslös. Och om det blott känns rätt men saknas en hel, mental bild av ett intressant och intrikat [tillägg: meningsfullt] sammanhang, så kommer jag uppleva handlingen som precis lika meningslös.

Dvs detta inbillar jag mig åtminstone alltid före.......

¤
¤¤

GullBorgsKaj i BlomKomst {första KRakówBRevet}

¤

Gomorron, Szjeffyrikc!
Skriver från en fullastad blogg. Har fortfarande inget datum på när jag kommer lägga ut från hamnen. Dock skulle min uppdragsgiverska kunna vara bosatt i Kraków, så kommande etapp kan gå dit om hon vill. Får byta till tåg sista biten... Då kunde vi ta några djupa skratt ihop på Teater Labyrint!? Återstår ju att se hur gott om uppslag dom har... Hört snackas om guldbrunt vin...? Somliga männskor häller in det hemma i elementen t.o.m. Skönt man inte jobbar med konstgjord luft...!
Jadå, jodå, april dallrar varmblodigt över skorstenarna. Sitter fasansfullt vackra kvinnor i alla träden häromkring... Dom har åter börjat blomma på samtliga sätt o vis man kan föreställa sig... ...plus några som jag aldrig trodde innebar blomning. Jo, visserligen anar jag hur dom ingalunda sitter där hela tiden. Jag vet också, Szjeffyrikc, att du är påhittad. Fast vad för roll spelar det!? Du kan ju ändå inte låta bli att likna någon ur verkligheten. Eller varför inte en hel bunt... Far'u runt mellan lägenheterna exakt lika kusligt fri som kameravinklarna i dina miniatyrfilmer!? Nej, kantänka du håller dig lika instängd som denna gamle grabben... mellan travarna av ständigt påbörjade böcker och aldrig avslutade drömmar. Ohoj, va himla tillkämpat det lät ;-)

Vi ses la när bloggen hissat ankar...?
Tills dess ett lyckligt slut på april...!
Androjs


¤¤

varandes (inte i) samma oförväntade (nu) emellan

¤¤
¤

Igår var jag på väg att skriva "två morgnar i rad såg jag fågeln/ /låg och ruvade mitt på stigen/ /på kommande liv" eller så, men imorse blev det tredje gången, skramlade förbi med min kärra i samma sol, låg fågeln precis som har hon alltid legat där/ /uppstoppad/ /fick lov att passera på hjulkant ute i slyn, ifall den nu blev skrämd så kunde hon knappast visa det, sen var det små gräskullar överallt i samma nyfikna sol, men med randiga tulipaner som påminner mig om polkagrisarna på Liseberg (tänk om vi blir överrumplade av vår kära kanin-spelerska ombord på hångelparken...), fast det är polskorna jag skall besöka i Krakows kyrktorn, man måste bestämt utsätta sig för oväntade scenarion, när förväntan fixeras sker ingen attraktion, varenda människa är en transportsträcka som leder till andra människor och var jag skall landa är ingen hållplats, internet är ett teaterlaboratorium, en biblisk labyrint av utlåningsbara hemligheter som bär hela spiralgalaxen i sina egna armar, och jag hänger med så länge jag observerar hur hon får mig att snurra hennes kropp och håller mig ett par decimeter utanför min tankemaskin, övertygad om att hennes huvud är någorlunda liknande, emellertid alltid när jag sovit för lite betvivlar jag varenda impuls, inifrån såväl som utifrån, och blir plötsligt hatisk i minst en timma, men egentligen vill jag bara stänga av, egentligen vill jag bara köra på så länge som möjligt, den bittra känslan av meningslöshet kommer sig aldrig någonsin av att jag saknar saker att brinna för, nej, de bittra känslorna av meningslösheter kommer sig av att jag är jättelyckligt inspiRerad av någon(ting) och vill fortsätta skapa enkla små oändligheter ur den andan men tvingas ägna en hel jävla dag åt någon helt annan horisont, en totalt annan film som vi har planerat att studera, ja, helt enkelt OBALANS och osynk är de bristande komponenter som genererar meningslösa känslor av bitterheter, dvs alltför härligt månggrenade meningsfullheter som får minsta motgång att framstå som ändlösa frihetsberövanden, som när du inte står ut med att vistas i innevarande sekund ehuru du längtar så erbarmligt efter en obegränsat tidlös fortsättning, och nu när våren verkligen är här så känner jag ingalunda längre viljan att vara i den, har befunnit mig i april hela vintern, nu ser jag hellre fram emot hösten eller någon helt annan årstid som inte finns, solen känns redan bara så plågsamt ihärdig, eller så beror det blott på att jag ännu inte cyklat ut och plockat någon vitsippa, inte knallat ut och hittat henne som jag redan har hittat, hon som är minst tolv olika mänskokvinnor som jag kan bestämma träff med närsomhelst, t o m nu idag om jag bara vill, handlar bara om att fråga utan att fråga, övertyga utan att söka övertyga, VARA det vi vill istället för vilja det vi ännu inte är, uppleva hur min inre mun spelar av sig alldeles utanför, låta era ögon säga det ni faktiskt säger, lever vi däremellan oss, just när vi låter bli att tvivla och gör så gott vi förmår.


¤
¤¤

Visans Vilda Viljestrål...(....andra versen...)

¤¤

"...fler verser väntar ifall jag vill..."

Ja, här har vi (återigen) min alternativa lyrik till Alice Tegnérs
VideVisan ("Sov Du lilla Videung... ...Solskensöga Ser på Dig"):



Vill du vilda vilsensnö
lämna gråtens gränder

bort där mina solrosfrön
spirar tills du tänder

skrattets blommor upp i brand
smultron i april minsann

Vill du vilda solsnö
smälta mina händer


¤¤

Joni soon in Sun of a faraway June

And here's the painting a female friend made for me last spring, inspired by my instructions of a mix of Joni Mitchell's album covers. © Sandra Magnusson and Andreas Gustafsson 2007

Är en sån morgon när alla musklerna fungerar samtidigt

¤¤
¤


Är en sån morgon när solen kikar in från ett nytt håll
Är en sån morgon när glädjen pussar rädslan på rumpan
Är en sån morgon när man lyckas både telefonsamtala och se träden
Är en sån morgon när skogen ruvar på de städer jag kommer besöka
Är en sån morgon när livets alla minnen lätt följer med i jackfickan
Är en sån morgon när naveln håller hela solsystemet på plats
Är en sån morgon när varenda grej blir bättre än allting annat


¤
¤¤

Rutinmässig Galenskap

¤¤


Varför festar folk blott i mörkrets stroboskopiska sken...?
Varför går man inte ut i förmiddagssolen och startar sitt party...?
Eller dansar med arbetsredskapen en tråkigtrött eftermiddag...?
Är det bara A-lagare som vågar berusa sig när alla kan iaktta...?
Har samhällsRutinerna sån absolut kontroll
över t o m den galnaste lössläpptheten
att den liksom måste ske på burk...!?
Eller upprätthållas med kniv...!?
Varför längtar folk hela veckan efter frigörelse
men skambelägger andra som försökt pröva på allvar
och helt enkelt misslyckats...?
Det finns fack för alla former av missnöje och anti-aktiviteter
men fortfarande så få forum som frossar i positiv tilltro...?
Skönt att det trots allt finns jävligt mycket musik...
...jäkligt massa skapande på alla fronter!!
Bara lite ont om samtidig kommunikation...?
Tänk om pensionärerna kunde knalla ut i månskenet
och kackla trädgårdskultur hela kvällen, rulla garnnystan natten lång,
utan att stångas blodiga
av revirpinkande, livrädda barn,
ja, lika gemytligt gemensamt som det kan vara i Italien.
Jag har aldrig riktigt förstått reglerna
men så har jag extremt sällan festat loss heller,
för jag behöver inga droger
till att sinnesutvidga verkligheten.
Min fantasi har alltid gjort hela jobbet.


¤¤

pianoPonken den SpegelHändige TangentRyttaren

88


Det slår mig:
om jag vore musiker
skulle jag nog oförvitligen varit pianist..!?
Ty mitt skrivande handlar hemskt mycket om att hamra
mellan intilliggande klanger,
smekande söksamt
men hela tiden spänt, utan att begagna allra
bullrigaste slagverken och hellre än sjunga med lång luft eller oav-
brutna drag ut,
flyglar jag fram med emellanåt allra
värst vackra oväsendet av alla.
Älskar ständigt att spegelvända
fram och åter figurer, språngande små krumelurer
som genom osynliga strängar
strålar liv åt musikens marionett.
Kanhända dock kunna hela konstitutionen
stämma in på
mångahanda instrument i universum.
Då menar jag emellertid
i något i mer vardalig ton
att jämt har jag lyssnat minst lika tydligt till
ackompanjemanget
som själva melodins linjer
och i hela kroppen känner jag starkast för å använda fingerlederna å
i viss mån tåtrådarna
då det kommer till kritan att uttrycka abstrakta makter
med konkretast koncentration.
Pianino är enda instrument som denna pojken
på egenhändigt bevåg suttit och spelat någorlunda evinnerliga stunder på
(inklusive digitala varianter),
även om vissorlunda tillgången till cello, oboe o trombon
såväl som andra anderika redskap
icke precis funnits förhanden
likaså ingalunda hammondorglar
(dock blockflöjter).
Och:
uppskattar bäst gör jag agera från underliggande katakomberna
som bakomkompis
ja, från övergripande styrbordet
som färgband och harmoni-silare,
men känner jag hur ingen är på långa stigar såpass passionerad
som slottets alla trappors kandelabrar kräver
då
kan jag lätt rusa upp, springa fram och sprida ut
mitt solo
det intrikatast explosivast oändligaste
någonsin skådats spelats hörts.......




88

HiSNANDE BAKOM KULiSSERNA {näst sista akten}

[smått omskriven 18-19 augusti, efter återmöte med Sus....]


INSTÄNGDA I KORRiDORERNA går vi. Genom dörr efter dörr.. Vi är två personer, vi är skådespelerskan och jag. De andra försvann efter föreställningen tog slut. Nu går vi genom korridorerna. Genom dörr efter dörr efter dörr... Det är hon som har nycklarna. Jag känner full tillit till att hon hittar, att skådespelerskan för oss igenom. Det måste ske innan larmet sätter igång vid midnatt. I annat fall blir hon av med sitt arbete, och jag kommer aldrig kunna bli manusförfattare. Ännu finns chansen...

Skådespelerskan skall visa mig kammaren med de fantasifullaste dräkterna i hela staden. Hon säger att hon nästan minns var de finns. Än så länge har jag ingen anledning att misstänka henne för storhetsvansinne, än mindre för att vilja lura på mig en roll. Ändå blir jag hemskt lättad när nästa dörr inte omedelbart går upp. Och när nästa dörr tycks ha fått galna siffror... Jag vill egentligen stanna här inne med henne. Dörrarna bakom oss går enbart att öppna från det håll vi redan kommit ifrån. Fungerar inte nästa dörr så är vi totalt jävla inlåsta..!! Det känns som en djup bekräftelse varenda gång det strular, som att marionettskötaren bakom allt det här är med oss. Har han valt denna skådespelerska att göra någonting med mig!?

Jag undrar varför hon gör dethär. Kan ju omöjligen vara bara för min skull. Såpass känd är jag ingalunda på långa vägar. Skådespelerskan är dessutom 8 1/2 år yngre än mig. Likafullt rör sig den lilla kvinnan som Octopussy i hemtamt vatten, ja, dessutom mycket smidigare. Hon säger att hon aldrig passerat just här förut, fastän alla logerna flyter förbi som vinklar i hennes egna vardagsrum. Som om det var alldeles naturligt att ha tillgång till varenda liten privat vrå i det offentliga livet...! Samtidigt vet jag ju att det är jag som kommer utifrån, som har extremt ringa erfarenheterer för min ålder...

Larmet har fortfarande inte gått. Vi passerar glasskåp med uppspända strumpbyxor i. Från små små hål i taket hänger hårslingor från bortglömda peruker. De postmoderna pipen svindlar mellan mina öron, allteftersom dörrarna går i lås bakom oss. Visserligen jobbar skådespelerskan som scenograf vid sidan om, men ansvaret för denna föreställning är likt förbannat hennes första riktiga uppdrag innanför scenen. Det vet hon lika väl som jag, och borde aldrig ta en sådan här risk. Vi hade kunnat gå ut den vanliga entrén, som vilken publik somhelst, och sammanstrålat ett annat tillfälle. Nu måste hon ha fått för sig, ja, inbillar sig uppenbarligen att jag är en långt skickligare manusförfattare än jag i själva verket är. Eller är jag...?

Vi inser att vi inte har några klockor här, inga mobiltelefoner. Hur nära larmet, hur långt ifrån tolvslaget är det nu...? Skådespelerskan ledsagar mig allt djupare ut ur labyrinten. Bakom nästa hörn visar sig en hiss. Där står att vi befinner oss på våning 11. Det är omöjligt. Scenen låg en trappa ned från entrén. Sedan dess har vi näppeligen stött på en enda trappa. Men denna kvinna ser inte alls överraskad ut, så det måste vara jag som behöver ändra på mitt minne. Det har satt sig alltför djupt i musklerna. Kommer ihåg hur denna skådespelerska såg på mig, på en gång ömsint och kritiskt, som ville hon spela med mig, agera min lärarinna i någon sorts drömspel. Det var precis efter föreställningen, när vi stod och pratade med ljussätterskan. Då var jag bara publik och ingenting mer. Ljussätterksan sa något intressant om våra hår. Vad var det!? Sedan försvann allesammans, och skådespelerksan och jag började gå genom korridorerna. Genom dörr efter dörr efter dörr efter dörr efter dörr efter dörr efter dörr.......




¤¤
¤¤

SEPTOPUSSY'S NEWLYEST SEEN CINEMA {{{....sjätte inseglet...}}}} NsYsaxar uppTRädda vecka 14-16(17)

¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤

8.
"the OCTOPUSSY"
who scares me a bit and squeezes my curiousity into thrilling, delightful pieces:

KILL BILL (volume I)
Quentin Tarantino (2003)
which almost every friend already had rated so very high...

7.
"the SOLARiS"
who is shining so soulfully that my heart can't remember anything hotter:

ALMOST FAMOUS
Cameron Crowe
(USA 2000)
about Penny Lane, who also inspiRed me to see it

6.
"the HYPERCUBE"
which seems very well-constructed, super-beautiful, a mysterious machine far from clear what it tries to tell:

"EXTRAORDINARY MACHINE"
video with Fiona Apple's song
+
"MYRIAD HARBOUR"
video with The New Pornographers' song
+
"HEIMDALSGATE LIKE A PROMETHEAN CURSE"
video with Of Montreal's song

and many other videos via youtube via iLike on facebook
dedicated to friends

9.
"the RiNGU"
which I've already experienced one, two, three or more times before, and still don't know how to be free from:

JACK
Janne Halldoff
fritt efter Uffe L.
(Sweden 1976)

0.
"the VIDEODROME"
which I never saw all the way through (because I was more occupied with my dreams of seeing it, than with the work of actually watching it), but still look forward to complete for real:

BARNEN SOM INTE FANNS
[DAREMO SHIRANAI]
Hirokazu Kore-Eda
(Japan 2004)

1.
"the iKiRU"
from which I learn much about life, even though I don't find the film so exciting in itself:

BATTLE OF ALGER
Gillo Pontecorvo
(Algeria /France 1965)

2.
"the PERSONA"
which tells me who I pretend to be, or even is a miRror I cannot escape - because it is my mask:

CHARLIE AND THE CHOCOLATE FACTORY
by Tim Burton
with Johnny Depp
(USA 2005)



3.
the THEATRE
which occupied my present being body with real living phantasms, outside the movie-screen:

SAGAN OM RAMA
av Nasrin Barati
baserad på berättelse ur Ramayana
marionettspel på Sesam Dockteater
(Gothenburg 2008)

+

INGEN KÄRLEKSHISTORIA
baserad på Stephen Kings "Carrie"
Teater AktÖR
med Åsa Gustafsson i enda rollen
(Gothenburg 2008)

4.
"the Christina Lindberg"
which I forced myself to see while appreciating mostly the main actor, not really the film:

EDWARD SCISSORHANDS
by Tim Burton
with Johnny Depp
(USA 1990)

5. "the Lili"

the very very most wonderful, in it's own little way

THE LAST KNIT
short film animation
by Laura Neuvonen
(via emoria via youtube)

¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤

interpersonell inomslighet

¤


Gillar ha människor inom mig
mer än ha dem utanför mig.
Njuter att undersöka människors röster med min
hellre än direkt instormning.
Därför är internet en sån fin mellanform,
för då kan ni komma utifrån
och samtidigt vara helt och hållet i mitt inre.
Då gör jag om er som jag vill,
men vill gärna testa sen om det stämmer...
Enda kruxet är tidsaspekten
och det kroppsliga förstås;
ty det blir en smula svårt att dansa tillsammans
när min fantasi bestämmer varenda steg.
Så därför föredrar jag tillfälliga instormningar,
följda av lugn kontemplation.
Om du gör din gest och skickar över den till mig
så känns det ändå som tillsammans
eller i närheten...
Om inte annat kommer jag känna mig
någon minut eller dag
som jag inbillar mig du känner dig.
Ja, nej, jo,
jag stjäl gärna all energin, varenda liten figur
som sitter invälvd i identiteten din. Åtminstone så länge som
du ingalunda saknar dig själv...



¤¤

VAD FÖR SORTS FENOMEN ÄR VÅRA FANTASIER...?

.......undrade jag i form av en statistisk undersökning här ombord på bloggen. Ehuru emellertid nästan ingen svarar (...någon kryssade för "Kreativ Kraft som Befriar Oss" och en ansåg "Tidens Asymmetriska Relationer till Rummet".......) så plockar jag bort frågan ur marginalen. Man får numera skriva kommentar om ni önskar svara i vederbörande enkät:



1. LÄTTJEFULLA LÅTSASLEKAR

2. FÖRSÖK ATT PÅ ALLVAR FÖRSTÅ

3. HALVT OTILLFREDSTÄLLDA BEHOV FRÅN BARNDOMEN

4. KREATIV KRAFT SOM BEFRIAR OSS

5. INVANDA IDÉKOMPLEX GENOM MASSMEDIA, RELIGION, SAGOR OSV

6. KÄNSLORNAS SAMLAG MED TANKARNA

7. NEDÄRVDA STRUKTURER (SYMBOLER O FIGURER) I MÄNNISKOPSYKETS KOLLEKTIVT OMEDVETNA (se C.G.Jung)

8. FANTASINS INRE, ISOLERADE CIRKELGÅNG

9. LUDDIGT DEFINIERADE IDENTITETER

10. INGENTING, TY FANTASIERNA FINNS INTE

11. SANNA BILDER AV MÖTEN MED ANDRA VÄRLDAR

12. LEVANDE MINNEN FRÅN FÖREGÅENDE LIV

13. TIDENS ASYMMETRISKA RELATIONER TILL RUMMET



¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤

Fyrkantiga virvelFlingor (eller dylik lyrik)

¤¤
¤¤


imorse kom snön snett in
snurrade ett kvarts varv
så att året i själva verket började nyss
i skyltfönstren stod skridskoåkarinnorna redo
på trottoarerna satt stråkkvartetterna
de gned på Schumanns tredje och jag tänkte
att det var längesen jag hittade på en riktigt händelserik dikt
så jag sätter mig ner i mitt hjärta
drivorna har redan blåst bort med en jitterbug
kring brunnen springer ungarna april
medan duvorna blandar sig med hattarna närmare skorstenspipan
grönskar det i gråmolnen
folket hinner äntligen ikapp sin stad
under fyra sekunder flyger nervösa trioler lugnt mellan fantasierna
där som ingenting försvinner



¤
¤
¤
¤

LIFE WANDERER

¤¤¤¤
¤¤¤¤
¤¤¤¤
¤¤¤¤




I Am Becoming Aware of Which Side of The miRRor I Am on

Then I Will Walk Through The miRRor

Then Repeating Same Procedure With Every miRRor in Universe

But in a Different Order Each Time




¤¤¤¤
¤¤¤¤
¤¤¤¤
¤¤¤¤

Pusslets gränslösa likheter

¤¤¤
¤



Känns sällan märkligt att miljarder människor finns
men förunderligt hur var o en har sin egen röstklang.
Känns knappast märkligt med all ofantlig mängd musik
men så sällsamt att inga melodier blir alldeles samma,
aldrig samma som varann.
Känns aldrig märkligt att två bär är olika,
bara så besynnerligt när likheterna närmar sig varandra i oändlighet
men någonsin inte byter plats.
Känns märkligt att pusslet kan läggas på alla dessa sätt
och ändå passa ihop.



¤
¤¤¤

KORONAN HAR HITTAT RUNT

¤
¤¤
¤


Idag köpte jag mitt livs första riktiga HATT
och imorgon fyller den häRinga bloggen ETT ÅR,
så jag tackar alla mina fantasier för verkligt gott samarbete!!!!!!!

begär till tankens kontrollerande av begären (.......teosofiska processer...)

¤

Dethär tycks mig (trots potentiell förvirring) vara hemskt klargörande:

"It is true that we speak of pleasurable and painful cognitions and also actions, and scarcely of pleasant and unpleasant desires... But that is because the fulfilment or defeat of desires, the increase or decrease of the being of the individual, is by means of cognitions and actions, and not by desires. ... The fulfilment of desire is the end; cognitions and actions are the means. And yet, if we try to analyse, we find that desire is only desire for cognitions and actions. End and means are always passing into each other."

from "Science Of The Emotions"
by Bhagavan Das (India 1924)



Och dethär stämmer rätt väl med hur jag upplever riktningen i min andliga process:

"Han är först helt och hållet försjunken i en tankevärld. Han måste utveckla en levande känsla för denna stilla tankeverksamhet. Han måste lära sig älska det som då strömmar till honom från anden. Då upphör han också snart att förnimma denna tankevärld som något mindre verkligt än de vardagslivets ting som omger honom. Han börjar umgås med sina tankar som med tingen i rummet. ....... Det måste gång på gång upprepas att lärjungen genom en sådan förvandling inte blir främmande för världen. I varje fall blir han inte främmande för sina vardaliga plikter. Ty han lär sig inse att den ringaste handling han har att utföra och den minsta upplevelse som erbjuder sig för honom står i samband med de stora världsväsendena och världshändelserna. Blir detta samband klart för honom under meditationens ögonblick, då går han med ny, ökad kraft till sin dagliga verksamhet."

ur "Hur Uppnår Man Kunskap Om De Högre Världarna?"
av Rudolf Steiner (ursprungligen 1914)



¤

Visans vakna Videsnår

Och här har vi min alternativa lyrik till Alice Tegnérs VideVisan
(alltså "Sov Du lilla Videung... ...Solskensöga Ser på Dig"):


Vakna vackra vildmarksros!
Uppspring ur din slummer!

Snart skall ändå solen se
hur din tanke drömmer

Känner du dig nästan glad..?
Blodet fyller nakna blad.

Vakna vackra vildros!
Kom nu hem från sömnen...




(...fler verser väntar ifall jag vill...)

SOLtRiOlogenS 4järde drömspelscen

¤¤¤
¤¤¤
¤¤¤
¤¤¤


Susilia SuperSol

DANSAR VI NU...?

Andrijano Ang

STOPP, JAG DRÖMMER!

Susilia SuperSol

SPELA MINA SKULDERBLAD!!

iRika kRing

INGA FINGRAR TRYCK!

Andrijano Ang

HÅLLER SÖNDER JUPITER...

Susilia SuperSol

SKRIV SOM CELLO!!

Andrijano Ang

NU ELLER NU..?

iRika kRing

STEG, STEG, TRIPPELSTEG.

Andrijano Ang

TRIPPELSTEG, TRIPPLASTEG... NEJ!

Susilia SuperSol

ANVÄND VÄNSTRA HUVUDET!

Andrijano Ang

DRÖMMA VILL PERFEKT...

Susilia SuperSol

SLUTA BÖRJA FÖRVÄNTA!!



¤¤¤
¤¤¤
¤¤¤
¤¤¤

ManChild Dreamin' of ArtStudent

¤¤

Made some sex/love personality-type tests on OK Cupid's platform via facebook. Surprisingly complex balance of questioning, it seems...!

First I became "The Boy Next Door" who's a Random Gentle Love Dreamer:

"...Your spontaneous, creative side makes you a charming date, and we think you have a horny side just waiting to shine. Or glisten, rather. You enter new relationships unusually hopeful, and the first moments are especially glorious. If you've had some things not work out before, so what. On paper, most girls would name the Boy Next Door as their ideal mate. In the real world, however, you're often passed over for more dangerous or masculine men. You're the typical "nice guy:" without just a touch of cockiness, you're doomed with girls. ..."

Then I realised I've been TOO nice in some answers to be really me ;-) So I modified six-seven-eight among the more than 69 answers. Now I managed to transform the gentle pole into the BRUTAL pole. Became "The ManChild" who's a Random Brutal Love Dreamer (a potential paradox...?).

Mhm, still more driven by Love-interest than Sex-interest... I tried even more harder to release the pornographer in me, but... Even the third time I was the ManChild, still not mastering Love but dreaming of Love. So I confess I AM him :-)

"Hopeful. Awkward. Soft-headed. Fire intrigues you... Okay, Manchildren have some good qualities. They can be unpredictable, brash, magnetic--and therefore highly charismatic. Particularly, you're passionate and are often a hell of a lot of fun.

But we'd like you to consider not using OkCupid. You can be unthinking and hurtful, and we think you LIKE seeing bad things happen. You've had a moderate number of relationships, but broken a disproportionate number of hearts. In total, you mean well, but don't really have it together. It's up to you, of course, whether to continue dating. There are plenty of women out there who do deserve you. But you've heard our advice. If you stay..."

The Woman-type with the same polarity as ManChild, in every aspect, is "The Wild Rose". But her I was better avoiding. Instead I should lose myself deeper in the vapour of "The Sudden Desert" (or if they meant that is what I already use to do...?)...




At last I made another test, picked pictures and more of my favorite woman-type. She quite rightly is (close to the girls I've made best contact with in reality):

"Cute, neither Dark nor Light, and Artsy, the Art student doesn't have the inherent darkness of the Suicide Girl, but she's not bright and shiny like the New Age Girl either. You've probably seen her wandering around town in her unique outfits with her portfolio under her arm, and found yourself wondering if she's ever posed in the nude."

If we change the Cute-polarity to Sexy-polarity (but keep the position between Light and Dark as well as Artsy instead of Stylish), then we would get the Hippie Queen, which I find quite amazing too...



¤¤

VÅRSOL O DE ELVA STRÅLARNA ... .... ... .... ... .... ... ALL REVOLVING BUMS {...discovered duRing end of Mars and start of April....}

¤¤¤¤
¤¤¤
¤¤
¤
¤


11. RevolveRevolver

LOVE + DA CAPO
Love (-66/-67)


10. Closer

THE 5000 SPIRITS (OR THE LAYERS OF THE ONION)
The Incredible String Band (-68)


9. hOlder

TVÅ VÄGAR
Niklas Strömstedt (-08)


8. forEver

PAUL ANKA : Classic Songs
NOT the modern "My Way", ONLY Second disc:
including real version of "YOU ARE MY DESTINY"
(50 Years Anniversary edition)


7. SpringSun

MISS ETTA JAMES :
The Complete Modern and Kent Recordings
Etta James (from late 50's)


6. Loveher

THE BEEKEEPER + BOYS FOR PELE
Tori Amos (-05/-96)


5. Flower

BEGIN TO HOPE + SOVIET KITSCH
Regina Spektor (-06/-05)


4. howEver

JITTERBUG
Cab Calloway & his orchestra
(New York, 1931-41)


3. Smoulder

THE LOW SPARK OF HIGH-HEEL BOYS
Traffic (-71)


2. Bolder

HOUSES OF THE HOLY
Led Zeppelin (-73)
+ LED ZEPPELIN III
Led Zeppelin (-70)


1. Really

AS I AM
Alicia Keys (-07)


0. never

SEVEN SWANS
Sufjan Stevens (-03)



¤
¤
¤¤
¤¤¤
¤¤¤¤

RAMIRROR {...i marionetteaterns foajé...}

MARANAYA (utkast till ett marionettManus)

¤¤
¤¤
¤¤
¤¤


MARANAYA har åtta kroppar i samma skepnad.
Varje morgon visar det sig att någon av kropparna har fallit bort
och vill inte växa tillbaka.
Det är som att en spindel har ätit upp sin egen tråd.
Under sju nätter sker utgallrandet.
Varken den arga, den sköna eller den nyfikna klarar hålla sig kvar.
Det är som att man låter en dockhus-såpa rulla.
På åttonde morgonen återstår blott en enda kropp.
Den är mest av allesammans MARANAYA.




¤¤¤¤
¤¤ ¤

TeaterKamrater i StrålKastarSolen

vardaglig förvåning

¤
¤


Det handlar blott om att klättra upp ur sin säng
syssla sig samman, ta sig an sin rättmätiga nivå
våga vara i rummet där vi är vareviga dag
även när vi genomskådar hela jävla illusionen
kliva in i våra kläder och stanna där tills det känns lugnt
hålla fantasierna stilla i sina händer, låta hissen gå
ja, att uthärda förundran från den våning vi ännu inte hör hemma i
inte glömma hur härligt det är att vara vaken


¤
¤

SPÄND förväntan

¤

Per-Örjan går och lär sig dansa LindyHop för nybörjare. Man gör jazzsteg med dam-in och swing-out halva kvällen lång. Hållningen är coolt uppsträckt, knäna gungar flexibelt, men han spänner sig ideligen i händerna. Febrilt söker Per-Örjan något att hålla i, fastän trettiofyra olika damer cirkulerar. Han är en av de trettiofyra kavaljérerna, en med lagom rolig skjorta och originella glasögon. Möjligen är han den allra smartaste och lekfullaste av allihop. Under en hel kvart gör Per-Örjan alla rörelserna rätt, spänstigt men aldrig raskare än rytmen kräver. Under nästa kvart gör han vartenda steg galet, tveksamt, förivrat, förvirrat. Han börjar undra vad damerna ska tro om honom. Det är ju åttonde gången nu. Per-Örjan greppar efter förklaringar istället för initiativ. Senaste månadernas sömnlöshet gör en jojjo av hela hans psykosomatiska belägenhet. Om det inte var så satans noga med att trådarna träds på rätt ställe i maskineriet, att nerverna kopplas till rätt sekund i rummet, då skulle Per-Örjan kunna improvisera fram chockerande sköna figurer för varje dam. Nu emellertid... ...nu stiger förväntan för varje steg de snurrar. Förväntan krokar fast sig vid en eller annan dam som det gått utmärkt att dansa med på tidigare stadier. Och då går det inte längre. Snarare går det suveränt med de damer som han inte fäst några tankar på, som Per-Örjan knappt ens hunnit fatta att de är där.



¤¤