¤
¤
¤
ibland när jag hinner finnas i det här livet
när jag får roligt åt min oro för att oroa mig
då märker du hur du jämt har velat skratta
där världens vartenda fönster visar sig åter fyllt av publik
då hör mina ögon hur ditt öra ser ut
när föraktet just har förvandlats till närvaro
medan tiden inte längre kan försvinna
¤
¤
¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar