Återglimt på Dubbelgång

909


Fullkomligt fantastiskt...

Inom loppet av ett drygt dygn har jag stött ihop med först en gammal skolkamrat och sen en annan gammal skolkamrat. Bägge var det bra precis tolv år sen jag senast såg, och de heter i stort sett samma sak. Och den tredje med samma förnamn träffar jag mindre ofta nuförtiden än på många år, han vars vänskap man nästan kan säga att jag valde "istället för" någon av dessas. De är inte särskilt lika, men vi lekte allesammans relativt flitigt med varann under unga år.

Till råge på allt skedde mötena här i trakterna där jag bor, där de uppenbarligen oxå bor (den ene på ny kula), vilket vissorlunda gör sammanträffandet en smula naturligare. Så går det när jag för en gångs skull strosar ärenden mitt i blanka solskenet, istället för att som vanligt sussa fram till aftonen...

Roligt att se hur deras skratt är samma skratt som förr. I övrigt tog det dem båda några sekunder att riktigt känna igen mig. Å andra sidan hade jag försprång som först tyckte mig känna igen dem, och sedan blev övertygad när jag klev fram och uppfångade deras uppmärksamhet.



909