lyssna lagom leder ända tillsammans njutbara nu

909


"Vad jag också kom på är att vi måste LYSSNA mer! Vi skall göra precis som YYXY säger, och inte tänka på något alls medan flickan/flickorna talar. Vi får absolut inte tänka på vad vi skall säga därnäst. "

ur mitt brevsvar till polaren, med tillagda utvikningar:

Javisst, lyssna är i högsta grad en nyckel : till njutningen, till nuet!

Båda två glömmer vi alltför ofta att vi faktiskt har en intressant NJUTBAR människa framför oss som också vill eller skulle vilja dela med sig. Vi måste inte bara på egen hand pumpa in så spännande signaler som möjligt, för att locka hennes önskan att kommunicera mera. Det blir som vi redan vet kontraproduktivt. Jag skapar KRAMP genom utpumpandet av personliga reflektioner, medan din KRAMP ligger i att du sällan ens börjar pumpa, för att du först vill ha kontroll över huruvida allt det oerhört betydelsefulla kommer att gå fram eller ej.

Men som du vet är det ju DU som bestämmer att "NU sker en gemensam attraktion. Om man inte ens tror på det så går det inte. Grabba tag i hela hennes uppmärksamhet, inte minst kroppsligt, hela linjen fram [vi har hemskt mycket att lära oss av spanjoren] och icke tänk på stegen som skall ske. Som du brukar påminna mig: Öva på stegen då och då, även i ensamhet! Meditera på sin höjd på förhand, inte mitt under brinnande utryckning! Stegen är färger i paletten snarare än exakta komponenter i ett rymdraketprogram. Vi måste hela tiden blanda och ge från fall till fall...

Samma med pardans!! Man måste observera utan att reagera direkt, bara vara beredd, vara med i nuet, och hela tiden förlita sig på sin palett som "automatiskt" kommer att plockas fram läckra kulörer ur - strax när de bäst behövs. Känna in henne utan att känna in henne alltför uppenbart... Som dansläraren sa mig ikväll : de damer som kan dansa väldigt bra, de lyssnar såpass bra så att de "reagerar" (om än mycket subtitlt) i samma sekund som min förning uteblir...


"The biggest social error I made when I was just learning how to vibe was latching onto topics, and “saving” them for later. Once I heard a good topic, I would ignore the rest of what the person said, and just wait for them to stop talking so that I could go off on my thread."

Gör jag mig ofta skyldig till, jag vill välja tråden själv! Därför ger jag ofta intrycket att jag inte hört... ...samtidigt som jag kan skriva långa brev efteråt om något som den andre sagt... Detta blir lätt krampaktigt creepy, för att inte säga ogemensamt. Min önskedröm är att världen vore som ett dataspel, som går att SAVE:a för senare bruk. Och värst av allt: jag anser att världen ÄR sådan (genom reinkarnation osv).



...och den största boven är ju då att själv reagera på hennes subtila reaktion. Alltså dessa erfarna damer vet ju ändå hur de skall rädda situationen, och inte fortsätta "reagera negativt", så alla avbrott är mitt egna upphakande. Det vet jag redan alltför väl. Emellertid är jag nog inte alltid medveten om att mitt uppstannande i dansen kommer sig utifrån psykosomatiska kalibreringar av HENNEs beteenden, utan tror att jag blott håller på med mental självanalys och självförebråelser (istället för bara dansar). Ur den aspekten kan det vara lättare att vara en god förare med en tjej som ännu inte kan ett enda steg... för då är det bara att köra på tills hon lär sig!

Förmodligen samma process tillsammans med en oskuld istället för en erfaren älskarinna :-) En stark njutning ligger i att ÖVERRUMPLA henne med sina naturliga konsttrick. Och då får man absolut inte uppleva det som att hon genomskådar en... (som jag känner hela tiden i verkligheten att hon gör, potentiellt gör, men aldrig känner i mina fantasier, där hon i så fall snarast finner upphetsning i att vara medveten om hur naivt självsäkert jag handlar).

Min panik är enbart över hur "HON förväntar sig" att jag måste spruta på, för att omedelbart fylla tomrummet. Personligen är jag inte alls obekväm med att få väldigt begränsade svar, för jag vet ju att jag alltid hittar något intressant att fylla tomrummet med närsomhelst, hur länge som helst. Paniken är över att bli avvisad, vilket man oxå lättare blir om man tolkar in en grad av otålighet hos henne som hon faktiskt inte känner (inte ännu). Och när man låter bli att känna panik, så flyter ju samtalsidéerna dessutom fortare, och räddar situationen.

Har ibland när jag minst anat det kommit ihåg att glutta på hennes läppar osv, emedan det känts skönt. Och då tror jag oxå attraktioneffekten blir desto starkare än om jag konstant söker framdriva något. Hon känner hur det kommer spontant, att det är en del av min manliga palett som vill vara med och leka, att jag positivt överraskas över hur bra det går när jag börjar följa hennes läppar, vilket stärker hennes positiva nyfikenhet som vill förlänga detta plötsliga till ett stabilare tillstånd (snarare än att utifrån ett stabilt tillstånd vilja handla plötsligt).


909