En VårAftonDröms Scen

909


Vi ska göra MidsommarnattsdrömEn
Jag är enda mannen
Ni är sju kvinnor
Emellertid är en av er den åttonde,
Drottningen
och hur ni än spelar runt och speglar er
så vet ingen vem

Det ser ut som om jag spelar Kungen, redan
Fast i själva verket är jag Älskaren
och där verkar än så länge Demetrius ha mest att stå i
åt minst två håll,
ännu Helena o Hermia nu
Så honom vill jag helst spela,
såvitt vår lärarinna finner tillbörligt
Ty Lysanders omystifierat omedelbara kärlek
blir alltför okomplicerad för mig att utleva
(även med trolldryck)

Det var när jag var sexton, just på vårkanten
gåendes på det sjuttonde
som vi måste ha sett denna dröm
utspela sig i samband med
min första riktigt djupa förälskelses framväxt,
fastän det dröjde
ända till höstkanten
eller TrettondagsaftonEn före jag föll
ensam upp
till Solen
med Månen o hela mitt liv
förevigt kvar mellan trädens snårblad

och Nu vill vår lärarinna, den urgamla flickan
att vi spelar utomhus av alla ställen
i parken där stad bildar skog
Som att suga ut lekskolebarnen ur sitt akvarium
och sätta oss där luft möter jord,
mindre tryckande men mera skrämmande
hur rösten inte längre studsar tryggt
mot våra genomskinliga väggar


909