Ofelia Fellinis labYRint (intermezzo no 9 eller 9)

delvis en recension av Bitte Warten-aktÖrernas interaktiva föreställning nu, delvis min fantasi över annat, invävt i vartannat.



Vi får klättra in genom den minsta luckan,
helt enkelt till underlandet.
Ni har hängt ridåer överallt. Vi irrar
mellan osedda spöktyg. Ni påstår att ni spelar
Hamlet på låtsas. Vi befinner oss
i Ofelias labyrint,
djupast inne.
Under andra akten måste vi
på nytt ta oss ut,
ana historian inuti historian. Annars får varken vi
eller ni komma hem.
Det är erat arbete att vara
allvarliga skådespelare.
Vi är inte så bra på att se till
så ni sköter det. Vi är råttor som nosar på
monitorer med redan färdiga scener. Ni berättar
vilka motiv som finns för att döda
drottningens man. Jag gör märkligt nog
Laertes rättvisa, innan jag fått reda på
hur hetsande av sig Ofelias bror verkligen var
eller är. Ni har satt upp
fågelschlagers på toaletten,
grandoftskuddkrig i hela baren. Vi ser oss
som statister, inga särskilda roller. Nu slussas vi på nytt fram
genom spiraltunneltrumman. Ni har delat upp oss
i två mötande filer. I den ena löper herrarna,
längs den andra flanerar damerna. Var o en stannar
och snackar med varann i 8 1/2 sekund. Om
intresset känns brännande får man använda sidodrapperiet
klättra in i någon hytt och hångla.
Bastu finns ock. Nu slussas somliga av oss
in i ett sidoklipp.
Där öppnar tanten trappan till Fellinis galleri.
Vi får tända en tavla i taget. Tillsammans
blir de en hel kvinnostad. Men vi vet ännu inte
att man kan tända allihopa
på samma gång. Två prinsessor står på knä med
rumporna mot oss, alltmedan de kysser
den salige kungen i sängen. Scenen återfanns
i en akademisk bok, en av de allra första som
upphetsade prinsen.


909