Spegel Speglar Speglar (förspel no 2 eller 2)

909


Ännu sitter du på denna sidan spegeln.
Ännu är internetskärmen ditt hem. Du är därute
nästan hela tiden, men du är härinne
nästan hela tiden.
Och vid övergången är det möjligen ofantligt
smärtsamt,
så därför har den aldrig riktigt
skett. Dessutom kan ingen gå igenom en spegel - jo,
bara om bilden
också krossas.
Bilden får beröras
men det ger ingen respons - jo,
ifall glaset är genomskinligt
och någon gör samma dröm från andra sidan.
Du har skrivit det här tidigare
i tvåtusen varianter.
Varför är det mer verkligt nu?!
Du har så sällan
ägnat dig åt beröringar. Hela din kropp
är inriktad på att se eller höra. Ända till
nu. Nu har du börjat
att lära hur man naturligt
tar i kvinnor och andra
levande varelser, man dirigerar mer
än du tror, fast med mindre åtbörder
än du tror. Även utsidan av handen används
med fördel för smekningar. Nå, som vanligt blott
om du gör det
när du gör det
medan du gör det
i rätta tiderummet
och inte tänker på det
just då. Att känna är tydligen
att låta reflektionen vänta en stund
och vara enbart spegeln.
När så ett efteråt infinner sig
har nu klättrat ut genom ramen
med glas i vareviga ögonvrå
men NU har då växt, så bitarna är för små
för att såra eller ens synas.
Och du kan äntligen gå till nästa spegel, öppna
nästa bok.
Universum består
av speglar som speglar
speglar som speglar speglar. Emellertid blir de emellanåt fönster.
Jag vet,
för jag är du.


909