ELFTE ELEFANTASIN {{{tRedje tRappan}}}

& & &



33.
Det är en trappa.
En trappa är det.
Trappan leder högst upp i hela universum.
Den gamle hästen klättrar
och klättrar.
I nittionio år har hästen klättrat längs den kantiga,
knarriga oändligheten. Nu
står han på sista steget,
står där
och skakar
skramlandes i hela sitt stackars skelett.
Så orolig är han
att allting skall ta slut här.
Framför honom
syns inget mer steg.
Såvitt hästen kan se
finns där blott en outgrundlig spegel
i glänsande svart glas.
Dess blanka mörker bär ingen bild,
syns helt igenom tom.
Bakom honom
där finns vartenda steg, vart evinnerliga, skrangliga steg
i hela branta världen.

32.
Ultimata formen för medverkan till Guds skapelse är att FÖRST (likt en hundraåring) ha sett till att bilda sig förståelse och kunskap om vad det är man har framför ögonen :

för att DÄRPÅ (likt en fyraåring) aktivt gripa in i det allra heligaste och med full fantasi omvandla (eller fullborda) det. Människor tenderar att leva baklänges.

31.
Bembo pladask från trappstegen!!!
har bara tre steg
men han faller djupt
simmar fram över heltäckningsmattan
längst bort i mammas o pappas orangea bikupa
där står långa avlånga spegeln lutad
det blir nedförsbacke
det blir slalom
Susanni tassar fram och tillbaka och
lägger bjällerklingande upp
benmanchetterna på Gudmars knektkostym
av levande poolovelour
vrider Bembo uppmärksamheten allt djupare
och djupare runt
upp & nerpå nu
allt längre in i den här hemmasydda världen
blir liggande utmattad
uppi taket där följer Bembos blick de jättehöga trösklarna
trösklarna in till golven
in till golven i de andra rummen

30.

29.
Susanni fann sig ståendes ute i trappuppgången. Hur hade hon kommit hit!? I nattlinnet stod hon och darrade febrigt. Hårslingorna flöt ideligen in i mungiporna. Hon hade bott hela livet i sin lägenhet, men här utanför dörren hade Susanni aldrig varit förut. Jo, möjligen när hon var fyra år, eller i ett tidigare liv, men aldrig efter det. Dörren, hennes egen dörr, såg ut som en alldeles vanlig dörr. Hon hade sett många sådana på film. På brevlådan stod det Susilia Skulderblad. Varför stod där inte hennes eget namn, Susanni Cisolia!? Och så luktade det som om någon hade använt läppstift som stearinljus. Susanni visste inte om hon kände igen sig. Hela trappuppgången var mindre och trängre än hon någonsin föreställt sig. Valven skulle ju ha varit hisnande höga och trappstegen som triljoner små DNA-spiraler. Här i verkligheten saknades all rymdkänsla. Valven var visserligen väldiga, men de kröp inpå hennes kropp, ringlade som ormar, medan trappstegen var enorma stenblock. Hur skulle hon klättra upp längs dem utan att benen sträcktes sönder!? Susanni grep tag i det rangliga träräcket och hävde sig studsande på tå. Hon började vibrera likt en rymdraket, beredd att explodera. Men innan hon hann inleda hoppet bräcktes räcket av. Hennes vilja var tydligen lite för stark. Susanni kunde inte låta bli att börja le. Hon log så högt så det hördes i trappuppgången. Då blev hon livrädd.

28.

27.

26.
Hon log så högt så det hördes i trappuppgången. Då blev hon livrädd. Hissen befann sig djupt därnere någonstans. Om några skulle komma hem, då kunde dom åka upp hit på ögonblicket. Då skulle dom avslöja hela denna sagobok, hennes innersta verklighet. För att inte tala om ifall någon var på väg UT ur sin lägenhet....... Man skulle omedelbart få för sig att Susanni var en sömngångerksa med mycket bräcklig karaktär, en som omöjligen hörde hemma i huset. Ty man hade ju aldrig någonsin sett henne. Såvitt hon visste hade hon levt inne i sin lägenhet jämt.

25.

24.

23.
Såvitt hon visste hade hon levt inne i sin lägenhet jämt. Men nu....... Susanni måste skynda sig. Men vart? Hon ville inte ner till gatan. Den hade hon studerat från fönstret under tillräckligt många år. Hon hade räknat ut att hon bodde på elfte våningen. Och nu skulle Susanni minsann uppåt - ännu högre upp!! Hon hade länge undrat hur högt man kunde komma. Hur många lägenheter fanns det egentligen ovanför hennes?? Nyfikenheten tog överhanden och hon tryckte på hissknappen, trots att hon ju aldrig tidigare testat hur hissen fungerade. Susanni måste få se ifall det fanns något slut.......



& &