ELFTE ELEFANTASIN {{{{{{{{{{Tionde Tornet}}}}}}}}}}

& & & & & & & & & &


110.
Högst upp i universum sitter ett barn och bygger med sina klossar. Ju djupare barnet bygger desto högre upp hamnar allting. Ävenså barnet. Har byggt så länge nu så att barnet inte längre är rädd för att rasa ihop.

109.
Medan tiden ramlade ner
stod du kvar i trappan och skrev.
Nu var det bara fortsätta uppåt längs fantasin, så högt du ville,
ty ingen skulle längre hinna hindra dig.

108.
Om någon undrar vad jag håller på med här -
så håller jag på
att göra ett collage, ett sammelsurium av
samtliga av somliga av mina
historielösa sagor, som möjligen är en enda, och som utspelar sig
ännu ett varv högre
i spiraltrappan. Och det är först nu
som berättelserna blir som
jag trodde att de
redan var.

107.
Gud skapar i första hand från framtiden. Allt som utspelar sig "nu" är omskrivningar av det som Gud redan skrivit. Och medan Gud skriver om, så ändras ju världen därefter. Visserligen publiceras livet såsom varande denna, innovarande tidpunkt. Emellertid uppstår vår historia från flera håll samtidigt. Vi lever posthumt, eller prehumt, eller hur man nu skall kalla det. Universum formas från framtida överlappningar och från forntida grundbestämmelser, hela tiden nu, i takt med att Gud hinner överblicka hur vi väljer att agera. Åtminstone är det så som jag skapar. Det här skriver jag betydligt längre in i november än den nionde, tionde eller ens elfte. Kanske är det redan den nittonde november - hur skall ni veta det!? Ändå publiceras detta på bloggen som om det vore den elfte (nej, det blev den tionde nu).

106.

105.

104.
Imorse, på vägen hem, gick jag förstås förbi fönstret. Jag menar givetvis fönstret till våningen där väggarna är tapetserade med ett slott. Passerade lite senare än vanligt, så nu fick jag syn på : inte blott slottet i all dess mosaik, utan också självaste invånerskan. Hon tycks med andra ord bo därinne, utanför sitt slott.

103.

SPiRR
poesi i ciss-moll av Sol-ji Suan

utgiven genom Högre Ögon, Göteborg 2007
// released through Higher Eyes, Gothenburg 2007


102.
I grunden är jag övertygad om att andra andeväsen existerar, på högre sidor om vår horisont. Vi är också andeväsen, befinnande oss i denna fysiskt fokuserade aspekt av utvecklingen. Samtidigt går åtskilligt av mitt skrivande ut på att genomskåda, undersöka, leka och driva med våra begränsade uppfattningar om andra dimensioner - hur allting vi riktar blicken mot liknar spegelbilder, återkopplingar, rundgångar (just för att vi sitter fängslade i våra egna medvetanden (inuti våra minnen). Ja, inte minst jag..). Att tränga igenom till nästa lager av spegelbilder, att stiga ett varv i spiRalen; det är en enormt stor sak att göra. Att inte enbart fantisera men ändå använda hela sin fantasi; det är styrkan som får en att skjuta upp sig själv mot mänsklighetens yttersta rymder.

101.
Det var en gång ett ofantligt
ett ofantligt högt torn.
Var evinnerliga morgon klev alla människor
varenda människa in
{in i}
in igenom den trånga porten. I spiraliska kvadrater
klättrade de allesammans HÖGT.

Utifrån
såg man deras kroppar stiga
stiga och stiga
en fönsterglugg åt gången. Hela dagen lång
försvann de
försvann de och försvann de
försvann de och försvann de upp mot solen.......
Emellertid
kom ingen någonsin
ingen alls ner igen.

När det blivit månklart undrade man
Vart hade nu alla människorna tagit vägen då..!?
Ty så högt man kunde se
var tornet tomt.

Och redan nästa morgon tog sig alla människor
varenda ofantliga människa in
in i tornet och upp
på nytt.


100.
LeNono Låtsas Aldrig.
Det ÄR Verkligen På Låtsas.
Vi Drömmer Inte Att Vi Drömmer.
Vi Drömmer.










& & & & & & & & &